Under detta år har jag skaffat töjning, färgat min lugg blå och haft grova tankar om att göra snake bites. Men! Min mor och mina systrar säger nej till både töjning och snake bites, men dem låter mig färga håret blått och raka av halva sidan av det? Bestämde mig nu för att jag kommer fortsätta töja uppåt mer än 8mm. Jag kommer att färga hela mitt hår blått och jag kommer försöka skaffa snake bites innan jag fyller 17. Får fan damp, usch, o så måste jag skaffa pengar.. detta börjar bli smått jobbigt för man vill ju att allt ska bli klart på direkten! Men nää, fy. Aja snart blir det 2 veckor med min kille, o vi ska ha jättekul me lite te ;)
Du är söt, omtänksam, trevlig, en underbar människa, har fett rolig humor men kan också vara tråkig ibland, du kanske inte säger eller gör rätt grejer hela tiden men vem gör? Du har en tendens att få mig att le utan någon anledning och när du kommer in i mina tankebanor så tror jag att jag ska skrika ut ett glädjerop av känslor. Kanske inte har känt dig så länge men när vi har pratat har jag känt mig som.. som.. det är det. Det känns så mycket när vi skriver, och när vi spelar så får du mig alltid att skratta. Känns som om att jag snart kommer explodera om jag inte får träffa dig snart igen. Du ger mig hopp om en ny morgondag och en tanke på hur jag ska fortsätta mitt liv. Skulle kunna göra allt för att göra dig glad när du mår som sämst. Man kan förklara dig på många sätt för du döljer inte vem du är. Ville bara säga hej och att jag saknar sjukt mycket just nu. Så hej, vad händer?
Händer för mycket i mitt liv just nu, för två veckor sedan fyllde jag 16 år, fick en ny gitarr, pengar, ett halsband och en bok. Min bästa kompis flyttade till stockholm två dagar innan min födelsedag, och nu pratar vi knappt längre. Färgade om det blåa i mitt hår och klippte av det, dagen innan man började skolan. Går om 9:an pågrund av att förra skolan bara gav mig skit. Trodde jag mådde bättre. Trodde allt hade lugnat ner sig, tills i onsdags. I onsdags var jag i kyrkan för min ungdomsgrupp där hade rollspel. Tänkte att det kunde bli roligt att gå och få träffa de människorna igen. När vi väl hade haft andakt brukar man få stanna kvar inne i rummet, det gjorde jag. Kände att jag behövde vara lite själv i någon minut bara. Sedan började tårarna komma, minnena från när man var barn kom fram och allt vart för mycket för mig. Låg där, på golvet, helt själv i kanske 10 minuter tills min kompis kom dit för att se vad jag gjorde, men jag grät bara. Fick ångest, ville att inget av det som skett skulle ha hänt, att jag inte ville se alla bilderna som kom fram som ett bildspel i mina tankar. I skolan tycker alla att jag är en så stark, självsäker tjej. Känner mig inte alls så, känner mig som ett vrak. Lugnade ner mig. Dem gjorde mig glada. Sedan i fredags ville jag hänga med en annan kompis, för hade inte träffat honom på ett tag. Han går i samma klass som mitt ex. Då fick jag för mig att jag kunde hänga med honom också. Det dåligaste beslutet någonsin. Han behandlade mig som om jag inte var där. Sa inte hej när jag kom dit, kände mig så dålig och så hemsk för att jag gjorde slut, det var bara mitt fel. Förstår varför han behandlade mig så, men att inte äns låta mig röra vid honom, att bli kallad för rabies från personen som man fortfarande har lite känslor för, det är det värsta som finns. Mådde så dåligt, försökte prata med honom men fick inget tillbaka. Sedan är det den här personen som jag inte får ut ur mitt system. Han finns alltid i mina tankar, i mina andetag, vad jag säger, vad jag gör. Vad jag än ser påminner om honom, förstår nu att jag älskar honom. Fast vet inget om hans känslor för mig, om han nu har några. Är för rädd att säga hur jag känner, är för rädd att fråga om att åka hem till honom igen, då han bor någon timme med tåg ifrån mig. Känner mig så ynklig, att jag föll för honom så lätt. Han är så speciell, han ger mig så mycket och jag känner att jag inte ger något tillbaka. Det han säger till mig gör mig mer och mer säker på vad jag själv gör. Han ger mig en säkerhet som ingen fått mig att känna förut. Allt han gör, det minsta lilla han säger, det får mig att gråta för att jag långt där inne vet att jag aldrig kommer få honom. Att jag inte är värdig att kallas för hans, att jag aldrig kunna kalla honom min. Det är så svårt när det är han jag tänker på precis innan jag ska sova, och precis när jag vaknar. Det är svårt att allt jag gör påminner om honom. Jag älskar honom.
Då har jag och familjen åkt till Göteborg medtagande min storasysters pojkvän :D Än så länge har vi det trevligt :) Första natten på hotellet var väldigt bekväm, får dock sova i en bäddsoffa men den är det inget fel på! Spelade munchkin igår med systern och Robin (pojkvännen till henne) o såklart vann jag ;D hihihi, nu blir det en hel dag på Liseberg med familjen!! Ska försöka vinna så mycket som möjligt och åka allt :33 kanske inte barnsakerna... ;-; Iaf skriver när jag kommer hem ikväll ett till inlägg om dagen så :DD
Har nu flyttat min sims förälskelse till datorn då jag fick det att funka. Har nu en väldigt fin kille att ta hand om, heter Ben och är väldigt vacker.
Senaste dygnet har jag spelat the Sims 3 nästan oavbrutet. Är inne på min första familjs efterföljare. Min älskade make har redan dött och nu är det snart min tur. Våran dotter, Ryan, har redan vuxit upp till att bli en vacker tonåring. Snart har även hon gått ur skolan och är på jakt att hitta sin egen väg i framtiden. Hon har tagit av från sin mor hennes kunskaper innom musik och matlagning. När jag nu går bort om ett litet tag så kommer hon få ärva alla våra sparningar. Det är tråkigt att hennes far dog så tidigt, men han var en god man. Gjorde det han skulle och lärde henne viktiga saker, tyvärr kom dem inte så nära på senare dar. Det är en både tråkig och fascinerande syn hur en flicka som hon kunnat växa upp att bli så mogen och ansvarsfull. Kan inte mer än säga att jag är stolt över henne. Må alla hennes vägar och val leda till det som är bäst för henne. Låt henne aldrig tappa hoppet och ge min dotter en vacker familj med underbara barn och en enastående make. Tack för mig.
Varit ute med min mor och lillasyster till resturang Piren i Norrtälje idag. På vägen dit mötte vi upp med vår nyligen hitflyttade mormor och hennes man Gunnar. Fast Gunnar gick någonannanstans och åt för att ingenting på deras lunchmeny fick honom att vilja stanna kvar. Själv tänkte man äta lammfärs med potatis, men barnsinnena tog över så det blev pannkakor med grädde och sylt istället. För pannkakor är bäst. Nästan. Sedan hemma satt man vid tvn och spelade the Sims 3 medan ens lillasyster satt bredvid och tjatade. Sedan kom jag inte längre. Hejdå.
Har alltid velat veta hur det är att äta i ett badkar. Kan man inte vara sjukt djurlikt då för man kan spilla i hela badkaret? Kanske till-och-med bada i mat o äta det allteftersom eller är det vidrigt?
