ska man orka....?

folk bråkar...
folk är tillsammans...
folk älskar varandra...
...utan att den andra vet det...
folk gör slut...
folk har problem...
...med familjen...
...med vänner...
...med lärare...
...med ovänner...
...varandra...
... och med folk de inte ens känner...

och alltid hamnar man i mitten...
man löser andras problem...
ena dan lyssnar man på hur kär nån är i någon annan, eller hur glad den är för att få vara tillsammans med nån...
andra dan lyssnar man på hur folk inte älskar den de är ihop med längre, eller hur den de älskar inte har tid med dem längre eller hur de dem älskar är otrogen...

folk förväntar sig att man inte har några problem... att man är någon sorts super människa eller att man har något super psyke och inte kan ha någre problem...
men jag är bara en normal männska, som har problem... fler än var man kan tro när man ser mig... problem hemma, i skolan, i livet, med mig själv...

folk kan gått tro att jag mår hur jävla bra som helst...
men bara för att man kanske skrattar...
betyder det inte att man mår bra att man inte mår dåligt på insidan, att man stänger in sig i sig själv för att över huvdu taget kunna orka med livet...


eller måste man orka med det...