bara så jävla jobbigt...

Fan allt är bara skit just nu, allt bara rasar ihop och blir lika sämst som det var förut.
Mamma är fett jobbig och förstår ingenting och det ända hon gör är att klaga... allt jag gör är fel ingenting är tillräckligt bra...
A på proven i skolan är inte tillräckligt bra, att jag fokuserar på något som jag vill göra och funderar på att byta till en djurparks linje är inte häller bra för att jag tydligen inte tar hand om mina egna djur, men va fan jag tar hand om dem och jag gossar med den och jag gör så gott jag hinner på den tiden jag orkar göra något. för man har fan inte mkt energi kvar när man går runt och blir ner skörd i skosulorna hela tiden och man inte kan sova...

Varje dag när hon kommer hem finns det tydligen något att klaga på/om... det är inte okej att sitta och snacka med sina vänner som man inte har träffat på ett helt jävla år, det är inte okej att sitta vid datorn och kolla facebook i 5 min när man kommer hem från skolan, det är inte okej att gå och lägga sig och vila i 20 min när ens axlar håller på och mörda en och det känns som att man får en kniv inkörd i nacken och skulder bladen för varje liten rörelse man gör...
Jag kan inte gå till gymmet varje jävla dag för det orkar jag fan inte med, så bli inte sur och klaga på mig varje jävla dag... jag vet att det är mitt ansvar att fixa mina förbannade jävla axlar genom att gå på gymmet och jag vet att det bara kommer bli värre ju längre tid det går men jag känner väl förfan själv vad jag orkar eller inte...

Och inte nog med att mamma är på mig hela tiden, efter sommaren kommer jag inte få träffa Micha på 10 månader för hon ska till Usa och plugga... jag kommer fan inte klara att vara utan henne så länge! hon är min närmaste vän och jag älskar henne så sjukt mkt... jag satt och grät i typ 10 min bara när jag satt och skrev om det med henne. Hur fan ska det då bli när hon åker?! Vi kan snacka om allt, vilket vi gör så gott som varje dag. Vi har typ samma problem hemma och vi förstår hur den andra känner. fan nu känner jag tårarna trycka bakom ögonen igen, jag klarar fan inte det här... Och imorgon börjar sommarlovet och då kommer vi inte träffas varje dag som det har varit fram tills nu, och hon ska åka iväg till Grekland nån vecka oxå...


Sorry för ett väldigt mega deppigt inlägg men jag känner att jag behöver skriva av mig lite... tack om du tog dig tid att läsa, men jag vill inte ha några kommentarer om att ni finns och grejer för jag kommer ändå inte gå in nå närmare på mina problem bara för att ni "finns där" för mig... bli inte förolämpade nu men jag orkar inte göra nå fler besvikna...