Ignonerad

Hatar att bli ignonerad, man känner sog så värdelös och ush.
Men det händer dock hela tiden, när ens vänner är kusiner och en av klassens populära tjejer som alla går sjukt bra ihop.
Trodde ett tag att detta skulle upphöra, eftersom det inte har hänt på ett tag.
Men icke då, i dag var det som om jag inte var där, bara var luft, eller knappt det.
Har dock umgåtts med Theo då, som delar namn med min bror, och lite grand Alfons och Måns, och pratat lite med Havana och Viktoria (namn namn namn)
Men jag har ju bara utväxlat några ord med dem, inte mer än det.
Och som pricken över i'et har jag även en allmänt dålig dag. Är bara irriterad och sur på allt, ush.

Det är bra att jag då är en självständig person och klarar av att vara själv, faktiskt tycker det är ett nöje att vara själv oftast, och inte behöver andras sällskap.
Men jag antar det blir så efter att inte ha någon att umgås med i 5 och 1/2, plus har varit mobbad. yaaay.
Aja, jag ska inte klaga, barnen i Afrika har det värre

Det är en sak jag stör mig på.
Vaddå?
Kan man inte ha problem om man inte svälter, lever i krig, eller har en allvarlig sjukdom?
Såklart ska man uppskatta det liv man har, men man kan ändå ha problem, vilket vissa (mina föräldrar inkluderade) inte förstår.
Sigh.