Känslor och Osynliga Murar

Vi har väl alla någon osynlig mur? Vissas högre än andra. Själv är min mur ganska hög, det tar kort tid att få upp den och lång tid att riva ner. Det räckte med att mina vänner ignonerade mig en dag (två var borta två var sura, varför vet jag ej) och BAM, det som de hade lyckats riva under 3 år var uppe igen. Hatar mig själv ibland (oftast)
Har för många känslor, eller snarare inga alls, är bara tom, ush. Litar inte på någon eller något, inte ens min psykolog, ha ha, gud jag är så misslyckad.
Jag klarar inte av människor, utan får alltid panik när jag är med folk, hatar att prata med andra, men ändå går det inte att få mig tyst för att jag är så rädd att folk ska få reda på vem jag är.
Har problem med sömn och en massa skit.
Hatar att vara en sådan uppmärksamhetshora men behövde skriva av mig lite.
Ignonera mig ~
tumblr räcker tyvärr inte helt till ibland, suck.

(Hur får man in bilder i inläggen föresten?)