No place like home hos Lynx

Var hos min parkourande kusin Timmy med Kitcha, PetriValentin, Misa och en massa folk vars EC-namn jag inte minns eller inte finns. Sjukt mysigt att träffa folk, lite av en ovanlighet i dessa karriärstyngda dagar.

Något jag insett är att man aldrig får tid till det man vill göra. Och då man inte får tid blir det att man inte har tid. Så hur har man tid? Man tar tid. Lite som godis.

Ikväll är jag och Misa hos Lynx och är tuffa och gråter till filmer.
Såg nyss Finding Neverland, en sjukt bra film som jag aldrig kan hålla tillbaka tårarna till.
Men varför ska man hålla tillbaka något som är en del av att vara människa?

Var stolta över att vara er själva, och låtsas inte vara någon annan! Det är dagens läxa~ c: