Åka buss i mörka natten

Få saker ger mig så mycket ro som att åka buss på natten. Man passerar mörka landskap som man knappt kan urskilja medan gatljus glider förbi, ett efter ett. Samtidigt hör man motorerna och hjulen som ett dovt muller där nere, någonstans under golvet. Och så hör man lite tyst surr från andra passagerare som nästan viskar med varandra för att inte störa för mycket. Allt är bara helt harmoniskt och tyst och man kan bara sitta i sin egen värld medan man rullar vidare i natten.

Jag sitter på en buss från Ekerö och ska åka till Japan-loppisen på andra sidan stan. Klockan närmar sig halv sju på kvällen men det hade av bristen på dagsljus att döma lika gärna kunnat vara mitt i natten. Allt är frid och jag har några minuter för mig själv att bara slappna av. Det är magiskt.