EmoFjortizz blogg
Tjej, 32 år. Bor i Stenungsund, Västra Götalands län. Är offline

Senaste inläggen
Vadå då?18 maj 2013 kl. 04:27
Ah okej!
29 mars 2013 kl. 01:17
kuk
31 maj 2012 kl. 22:37
...
24 januari 2012 kl. 23:33
Dö!
23 januari 2012 kl. 10:52
......
8 januari 2012 kl. 11:29
Ångest till tiotusen!
8 januari 2012 kl. 01:56
HATE!
27 december 2011 kl. 23:54
What have we done?
26 december 2011 kl. 11:18
Älskade idioter <3
18 december 2011 kl. 19:30
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Lol :) Civilstatus: EnsamLäggning: Bisexuell
Intresse: Foto
Bor: Med föräldrarna
Politik: Anti-allt
Dricker: Alkohol
Musikstil: Allt
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2008-02-11
Event
EmoFjortizz har inte lagt till några event än.
Novell!
Att skriva är någonting som jag alltid älskat och när vi fick i uppgift att skriva en novell i skolan idag så började jag skriva och detta är vad det har blivit hittills:
Ranvi vaknade upp hemma hos sig själv, i sin egna säng och insåg att hon fortfarande hade mössan på sig. Mössan som hon fått av Bianca. Bianca som hon drömt om hela natten.
Hon undrade om Bianca fortfarande tänkte på henne precis lika ofta som hon själv tänkte på Bianca.
Hon slog snabbt bort tanken, tog av sig mössan och insåg att det aldrig mera skulle bli dem.
I samma stund vaknar Bianca upp i sin säng hemma hos sig och går direkt och sätter sig vid datorn där hon har sin vänner.
Hon tar upp sin mobil och går in på kontaktlistan, hon ser Ranvis namn och funderar på om hon ska skicka iväg ett sms eller inte.
De hade ju inte hört av varandra sedan de såg sist vilket måste ha varit ett par månader och hon ville ju prata med henne, hon var bara osäker på om Ranvi kände samma sak.
Ranvi slängde av sig täcket och klev upp ur sängen. Hon kollade på sin mobil, Bianca hade fortfarande inte hört av sig! Det kändes som att det var ett år sedan de träffades, även fast det bara var ett par månader sedan.
sluta tänka på henne nu! skrek Ranvi till sig själv, jag är inte värd henne ändå
och hade hon velat ha mig så hade hon hört av sig nu.
Bianca bläddrade igenom de senaste smsen som hon fått från Ranvi. Det var elaka saker som stod skrivet. Saker som gjorde ont i hjärtat på Bianca.
Jag vet att jag var otrogen på vår 2-års dag, jag vet att jag betedde mig fittigt men ska jag verkligen behöva ta skit som den här?, tänkte Bianca för sig själv samtidigt som hon bestämde sig för att radera meddelandena för att slippa tänka mer på det och sedan slängde hon mobilen på sängen.
Ranvi gick ner för trappan och in i köket för att göra sig lite frukost, hon hade inte ätit på två dagar nu. Hon tog fram en brödbit och när hon skulle hämta en smörkniv ur kökslådan, såg hon alla de vassa, stor köksknivarna och tänkte jag borde egentligen bara ta mitt liv
Hon kommer aldrig ta tillbaka mig efter allt jag sa. men Ranvi slog åter bort tanken som så länge envisats med att hoppa in i hennes huvud.
Hon bredde sin brödbit och satte sig sedan vid köksbordet och stirrade in i väggen.
Bianca satt framför datorn och klickade sig in på facebook. Efter ett tag vid datorn klickade hon sig, utan att tänka på det, in på Ranvis blogg och det hon fick läsa gjorde att hon fick ännu mer ont i hjärtat än de där dumma orden som de skrivit till varandra när de var arga.
Jag måste smsa henne! utbrast Bianca, jag måste få höra hur hon mår, om hon saknar mig, om hon förlåtit mig
Bianca tog upp sin mobil, klickade sig in på meddelanden och satt länge med ögonen på den tomma skärmen och funderade på vad hon skulle skriva.
Ranvi slängde brödbiten, tog fram sin dosett och fyllde ett glas med kallt vatten. Efter att Bianca svikit henne så hade Ranvi börjat må väldigt dåligt. Hon hade egentligen mått dåligt i hela sitt liv, men hon hade klarat sig ändå. I alla fall enda tills Bianca bestämde sig för att vara otrogen flera gånger om och ständigt bete sig som en idiot så fort hon blev full.
När Ranvi åkte från Bianca, för vad hon svor var sista gången hon skulle träffa henne, så slutade hon äta. Hon var övertygad om att det var därför som Bianca låg med andra och hackade på henne hela tiden.
Bianca bestämde sig för att skriva någonting enkelt, något vänligt, men inte för snällt så att det verkar som att hon har glömt allt som hänt men inte heller för nonchalant så att det verkar som att hon inte bryr sig alls.
Hur mår du? var allt hon skrev och hon tvekade länge innan hon skickade.
Jag saknar ju verkligen henne, även fast att hon var ett svin! Men med tanke på vad som står på hennes blogg så verkar det som att hon saknar mig och hon mår ju verkligen inte bra
Ranvi slog ut alla tabletterna ur dosetten. Hon räknade dem, sju stycken var det nu, fem stycken fler än hon hade när hon var tillsammans med Bianca. Den där jävla Bianca som förstörde hennes liv!
Hon slängde in tabletterna i munnen och svalde dem med en stor klunk vatten.
När hon satte ner vattenglaset så pep det till i hennes mobil, vilket hon tyckte var väldigt märkligt eftersom att det bara var tre personer i hela världen som brukade smsa henne och hennes föräldrar som var två av dem var utomlands och smsade därför inte.
Tänk om det är hon
tänkte Ranvi samtidigt som hon sträckte fram handen för att plocka upp sin mobil.
Ju flera minuter som gick, desto oroligare blev Bianca. Det stod så mycket om hur dåligt hon mådde och om hur mycket hon gått ner i vikt att Bianca blev orolig för att hon tagit livet av sig att hon bestämde sig för att skicka ett till sms.
Snälla svara! Jag bryr mig faktiskt om dig! skrev hon och tryckte snabbt på skicka.
Efteråt ångrade hon sig lite, tänk om hon bara sitter och skrattar åt mig och tycker jag är patetisk nu..
Ranvi tog upp mobilen när den pep för andra gången. Hennes mage var i uppror men hon kunde inte veta om det var för att hon inte ätit på så länge eller om det var för att hon var orolig.
Hon kollade på skärmen och såg Biancas namn följt av två meddelanden.
Ranvis hjärta började slå i vad som kändes som miljoner slag per sekund och hon blev så nervös att hon var tvungen att springa och spy!
Ska jag ringa? Tänkte Bianca. Hon svarade ju inte nu heller! Bianca slog numret till Ranvi när hennes mobil plötsligt ringde. Det var hennes mamma som ringde och undrade om hon hade gått ut med hundarna.
Bianca la på, lade ner telefonen och gick och klädde på sig innan hon tog ut hundarna.
Ranvi tog återigen upp mobilen och tvekade länge innan hon klickade upp meddelandena.
Vadå hur jag mår? Vafan tror du?! Du lämnade mig fast jag älskade dig mer än jag någonsin älskat någon annan! Och om du bryr dig om mig så borde du inte ha betett dig som du gjorde! skrek Ranvi medan tårarna började rulla.
Ranvi satt på golvet bredvid toaletten och grät. Hon kunde inget annat göra eftersom att hennes hjärna höll på att explodera, det var för mycket att ta in på en och samma gång.
Bianca tog upp en cigg och tände innan hon fortsatte sin promenad med hundarna. Hon bestämde sig för att ta den där långa vägen runt hela området, hon behövde rensa huvudet på tankar. Hon behövde en lugn stund innan hon var tvungen att gå hem igen. Vid den här tiden skulle hennes mamma ha kommit hem och redan hunnit knäcka två bärs.
Ranvi andades lugnt igen och tog upp mobilen för att svara på meddelandet.
Först tänkte hon skriva som hon verkligen kände, att hon tyckte Bianca var en jävla fitta och borde dra åt helvete, samtidigt som hon älskade henne och ville att hon skulle ta henne tillbaka, men hon bestämde sig istället för att skriva någonting neutralt för att få reda på vad Bianca ville och kände.
Jag mår bra. Du då? skrev hon och tryckte på skicka.
När Bianca gick upp för trapporna till huset så hörde hon hur hög musik spelades. Hennes mamma hade tydligen slutat jobbet tidigare idag och hade då mer tid till att supa.
Hon gick in genom dörren, tog av hundarna kopplet och hängde sedan av sig jackan. Hennes mamma kom ut i hallen och tjatade som vanligt om allt möjligt och ingenting var sammanhängande.
Bianca smet in på sitt rum och såg att mobilen som låg på sängen blinkade, vilket betydde att hon hade fått sms.
Hon gick sakta mot sängen för att plocka upp sin mobil när hennes mamma plötsligt stormade in.
Du måste torka av hund.. eh.. tassarna fattar du väl?! Du duger inte till någonting! sluddrade hon innan hon smällde igen dörren efter sig.
Ranvi var helt utmattad av alla tårar och bristen på sömn och mat. Hon ville gå och lägga sig men hon var alldeles för spänd över vad Bianca skulle svara så hon bestämde sig för att gå ut och ta en cigg och försöka lugna ner sig lite.
När hon satt ute och rökte sin andra cigg så pep äntligen mobilen och hennes hjärta började rusa igen.
Vad bra, jag var orolig att
Eller skit i det. Jag har mått bättre, du vet hur det är.
Ranvi läste meddelandet om och om igen medan hon tände en tredje cigg.
Hur kan hon vara så avslappnad och vadå orolig? sa Ranvi till sig själv.
Bianca la sig i sängen med sin laptop i knät och satte på musik på hög volym i ett försök att överrösta sin mammas gälla stämma då hon satt och sjöng för hundarna.
Hon suckade högt samtidigt som hon kollade på sin mobil. Ranvi hade svarat och Bianca kunde inte låta att bli glad när hon såg Ranvis namn på skärmen.
Orolig för vadå om man får fråga? Hm.. Är det din mamma eller?
Bianca blev lite ställd, hon förstod inte hur normalt det kändes, som att ingenting hänt mellan dem, även fast sms inte var vad de brukade så kändes det inte så konstigt som hon var rädd för att det skulle göra.