GAH!

Musik på hög volym för att döva alla tankar som snurrar i min skalle.
Hatar tankarna!
Hatar bilderna som kommer upp.
Hatar allt som säger att jag är äcklig.
Hatar att jag vill skära, men mina ärr är så fina.
Ändå så skäms jag ibland...
Och ibland skäms jag för att jag skäms...
Jag skäms alltid för att jag mår dåligt och jag mår dåligt för att jag skäms..
Jag får allt som serverat, ändå skriker och slåss jag.

Jag ska bättra mig, jag ska bli snygg, jag ska, jag ska, jag ska..
Alla dessa tankar som lockar men aldrig blir av.
Jag slåss ner av mig själv, min självkänsla säger "du kan inte!"
Jag kan inte säga emot.
Jag är inte svag, jag är inte stark, jag är ingenting.

Jag får inte klaga men det är precis vad jag gör.
Jag får inte må dåligt, för jag har allt jag behöver.
Jag får inte tänka, ska veta att det är mig hon älskar.
Får inte tveka, får inte oroa..
Jag orkar inte med mig själv.
Dom säger att jag inte får vara så beroende av henne, hon tycker det är jobbigt.
Men jag behöver ju henne?!
Vad ska jag göra?

Cobra Charlie berättar vad som är rätt, vad jag ska göra.
Jag spyr, eller gör jag verkligen det?
Jag vill bli ren, jag vill inte äta men jag gör det ändå och sen skäms jag.
Det är inte naturligt, jag vill vara smal.
Jag vill se ut som dom där, då kan jag iaf förstå varför hon vill ha mig.
Då blir nog allt bra, då kan jag ha fina kläder, då blir jag genast bra, då mår jag genast bra.

Det är det som behövs, miraklet.
Det smala.
Det som borde vara jag...

Men jag kommer aldrig bli det, eller hur?
Jag kommer aldrig lyckas, har inte lyckats med något annat.
Nu klagar jag igen, trycker ner mig själv och hatar mig.
Det är sånt här som får mig att kyssa ärren och smeka rakbladen.
Jag borde vara frisk.
Hon förtjänar..............
Nej, ska inte dra det igen, jag orkar inte hata mig själv nu.