jaha...

Nu sitter man där igen... i skolbänken, alltså. När jag sluta nian tyckte jag att det var en evighet tills skolan började igen...men så var det ju inte...knappast!!
Sommaren gick och man blev snart ganska uttråkad av alla sysslolösa dagar...men på nåt sätt så fick man ändå tiden att gå...sen bar det av på resor till både höger och vänster...en liten festival lyckades man hinna med också... Men efter englandsresan slogs man av insikten att skolan började snart...väldigt snart... Då började nervositeten sätta sig fast inom mig...tänk om jag inte skulle klara av att gå på NV? tänk om jag faktiskt skulle få ge upp efter en termin eller så....? usch vilken mardröm!!
Alldeles för fort kom den 21:a augusti (dagen för skolstarten) och mina tankar började mer likna en paranoids skräckfyllda syner än en 16-årig flickas funderingar...
När man satt där i Aulan i spänd väntan på att få höra sitt namn ropas upp och sedan bli ivägskickad till ännu ett år i helvetet...
Men som vanligt så visade det sig att jag hade oroat mig alldels för mycket i onödan...det var ju inte värre än något annat år....