Tvestjärtar

Fan vad jag hatar dom. Sen jag flyttade ner till Stockholm har jag behövt uppleva dessa monstruösa äckel.
Jag har inget problem med insekter, spindlar och liknande. Dom får gott o gärna existera, men inte mitt i där jag ska leva.
Gick ut på balkongen nu på morronen, ser något sitta halvt gömt bakom en järngrejj som sitter efter väggarna på balkongen, kollar närmare och allt jag ser är två ENORMA käkar (efter lite efterforskning kom jag fram till att det tydligen sitter bak på dom och inte alls är käkar, men jaja, sjukt läskigt ändå)
Går in och ignorerar den. Går sedan ut igen för att se att den krupit ännu längre fram. Här börjar nojjan.

Bestämmer mig för att kolla om dom gör någon nytta eller liknande, får fram att dom äter sönder växter och liknande, och att dom kan flyga. NEJTACK.
Får även läsa massa roliga historier om att dom sitter i tak och ramlar ner i håret på folk, och även nån som sa att en krupit in i örat?! (Oavsett om det är sant eller inte så ja, jag tar inga risker)
Då min modiga riddare som brukar rädda mig från såna monster sover så tar jag modet till mig att gå ut och försöka döda den själv. Tar ett stort juicepaket och krossar den på mitten. DEN DÖR INTE. Den försöker istället krypa in bakom järngrejjen igen. Lyckas dra ut den men den dör ändå inte. Panik. Lyckas tillslut få död på den, och sekunden jag ser att den är död så känns det som att något ramlar ner i håret på mig. PANIKEN ÖKAR MARKANT. Springer in och slänger mig i duschen, och att efter 5 minuter av frenetiskt sköljande av håret konstaterar jag att den inte är någonting där och att jag inbillat mig.
Därefter betraktades varje vattendroppe på mig som rörde på sig som en möjlig fiende och slogs snabbt bort, ifall att liksom.
Inbillar mig nu såna äckel överallt och är stensäker på att dom har invaderat hela lägenheten.

Stockholm i all ära, men där det inte finns tvestjärtar, där är jag lycklig.

':.:'