Jobbigt

När man tänker tillbaka på sitt förhållande och kommer ihåg att man gillade verkligen personen för dennes personlighet och till skillnad från resten av befolkningen kunde denna personen kramas och hålla min hand utan att jag kände mig obekväm eller rygga tillbaka.

Avslutandet var ändå bra gjort, bara berätta som det var och vi är inte ovänner. Jag tycker allt som allt är det ju lugnt jag mår lite dåligt men det är ju helt normalt.

Läste om någon som också gjort slut och hade tillits problem och problem med sitt utseende och mitt mål är att inte bli som personen.

Är jävligt glad över att vi är vänner ändå och väldigt glad över att personen var ärlig mot mig hela tiden, också lite stolt över mig själv att inte direkt bli arg ledsen och börja bygga murar.

Trots allt ett helt normalt uppbrott utan drama det ser man inte varje dag.