Usch

Det är för varmt, jag mår illa, mitt huvud kommer sprängas om jag tänker mer spritt än detta.

Jag ser ett nät av tankar, jag ser vad som passar verkar och jag har så mycket jag vill göra utan att veta hur man fokuserar.

Igår var mitt något jag hakade upp mig på att försöka bli maskulin eller mindre kroppsmässigt smalare mindre former. Androgyn har alltid varit en dröm men jag har för mycket "feminina former".

Idag var det feminin men framför allt fysisk styrka, alltså vara feminin för att kunna locka fram något jag vill ha en partner jag finner attraktiv men också finner mig attraktiv.

Jag vill samtidigt vara mig själv utan att behöva tveka på att jag räcker till, jag tänkte på hur folk kollar på mig när jag går på tåget undrat varför.

Hade inga hörlurar på mig igår och inser det är för att jag en ganska kort person lyckas gå mer högljutt än de flesta 2 meter långa gubbar som ibland är på tåget. Jag stampar inte men jag lyckas ändå få det att låta som om jag ska igenom golvet.

Nu tänker jag på vikt, inte haft min våg i lägenheten eftersom den är kvar i den gamla, rädd att jag ska ha gått över 72 kg eller kanske ligger jag under 68 igen.

Nojjat över min vikt, min mat, mitt hår, min kropp.
Fram och tillbaka aldrig nöjd, aldrig nog.

Maskulin, feminin, med bröst utan bröst, former inga former, kantig, rund, svag, stark, smal, biff, söt och barnslig, skrämmande och stark.
Förförisk och vacker, rebellisk och smart.

Motbjudande och ingen. Bortglömd smälter in syns inte och bara ännu ett ansikte i mängden.

Inget är bra inget är tillräckligt inget är nog men allt är bättre än detta.