Stress

Älskar att jag står ibland och bara "egentligen vill jag bryta ihop och bara släppa allt och gå eftersom allt är kaos"

MEN har lyckats överkomma tänkandet så istället för att typ börja gråta gör jag vad jag typ kan åt situationen. Att släppa allt är liksom inget option alla är i princip lika stressade.

Ingen kan liksom ge upp och gå eller ja de kan men då kommer de inte komma tillbaka.