Det går inte att förneka

Jag ser glad ut på jobbet och jag är ju sjukt glad över att ha jobbet och att mitt liv går framåt.

Men det är ändå svårt att vara positiv och inte falla tillbaka till en negativ och bister syn på världen vid motgång.

Och jag vill lyssna på hjärtskärande bister ledsam och arg musik. Jag vill höra sånt som gör mig depp och inte pepp glad musik, såvida inte jag åker till jobbet då är det pepp som gäller.

Men efteråt känner jag det är lite mysigt att lyssna på det mest depressiva jag hittar som tar mig tillbaka till när jag mådde som sämst.

Det är ändå en omfamning något bekant och med det kommer tryggheten.
Melankoli