18 år

Idag stod jag på perrongen vi brukade stå på, jag brukade vänta på att du skulle gå av och väntade med dig när du skulle hem. Så många gånger jag tog en senare buss eller blev sen för att jag väntade med dig.

Där stod jag i tre års tid allt var obesvarat och allt osagt, jag ångrar inte att jag aldrig frågade dig om du kände samma. Jag är stolt över att jag hållit tyst om hemligheten och även om vi båda vet att du visste eftersom viskandet i skolkorridorer inte går obemärkt.

Du visste och jag höll tyst, ingen sa någonting. Om jag kunde känna det jag kände för 4 år sedan för någon annan hade mitt liv varit ett helvete.

Grät på nätterna, skrattade på dagen. Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva känna något för någon igen och förhoppningar brukar bli krossade men denna lever vidare.

Folk pratar om hur de blir kära i allt och alla och jag förstår inte hur de klarar av det, min värld gick sönder.

Livet går vidare, vi är vänner och du är förändrad jag föll för någon som inte finns längre.

Kära vän ta hand om dig vi får vänta på perrongen någon gång igen.