produktivitet

Sökt lite jobb, ringt lite viktiga samtal, utfört lite sysslor och försöker göra det jag kan för att inte deppa ihop och omfamna "stackars mig" mentaliteten. Enda sättet är någon form av arg självkritik och i princip sparka på mig själv så jag inte fastnar i det, inre rösten av min far som säger "du har inget val nu det finns inget jag vill inte du måste göra det här det är bara att fixa för att du måste"

Uppvuxen med att om situationen är kass gör man något oavsett vad för att ro det iland, det finns inte på kartan att man mår dåligt eller har det jobbigt. Också tipset jag fick av min far under mobbningen är 1. Slå ner ledaren så du visar de andra att de inte ska gå på dig, det gick inte särskilt bra då jag var svag i jämförelse och helt ärligt inte ville slå någon som barn. 2. Få hela klassen gå ihop och omringa personen och förklara antingen så slutar du trakkasera eller så kommer vi som grupp göra livet surt för dig.

Inget fungerade och det enda som ändrats är väl att farsan inte längre ger brutalt våld som lösning på problem han har ändrats mycket genom åren men en del grejer är kvar.