Barndomsminnen förstörda?

Det är inte varje dag som barndomsminnen visar sig vara en lögn, börjar bli van nu med att sådant jag såg upp till egentligen inte var så bra.

Trodde till exempel att min mamma var jätteduktig med hundar och djur men nej hon har varit en djurplågare hela sitt liv, hunden som skulle ha lämnat för han var aggresiv mot mig lämbade för att mamma inte var snäll mot honom eftersom det inte var hennes hund....

Varje fint minne jag har av henne är bara en illusion inget var egentligen bra, hon var egentligen aldrig en bra förälder och hon älskade aldrig någon annan förutom sig själv.

De fina minnena som är kvar är dem med min pappa, syskon och diverse vänner och bekanta, kvinnan som födde mig har jag inga bra minnen av nu. Hellre det än att vara ovetande och hasa bakom henne för att hålla henne nöjd.

En fucking bitch