Mardrömskaninen och marorna

Folk tycker kaniner är söta jag tycker dem är hemska och bättre blev det inte av morsans köttras avelshonor, de typ grymtade mot mig men i vissa fall lät det som om de morrade. En mindre kanin (utbrytarmästaren) hoppade över till en av honorna och hon hade ungar, den klarade sig inte.

Men den värsta av alla var en dvärgvädur, denna lilla sak var som något som kravlat från underjordens mest fruktansvärda hål, perfekt maskerad i en söt kanin skepnad men om du såg den i ögonen så var det ren ondska.

Ingen ville hantera den, speciellt efter att ha sett mig hantera den. Jag sträckte ner handen i buren en gång utan handske brynja, det var då jag lärde mig att detta var inte en kanin utan ett litet fluffigt monster.

Den bet mig, den fräste, den jagade min hand, stack ner tröjärmen och den körde minimassaker på den, den rev och klöste och den attackerade allt som kunde vara jag. Den attackerade när jag hade brynja på handen (slakthandske) och allmänt var den ohanterlig.

Så många gånger barn kom och kolla på kaninerna och de såg den här lilla saken och trodde det var fritt fram att klappa eller sträcka fram ett finger för att låta den lukta och jag fick snabbare än ljuset rädda barnet från att få en trevlig överraskning.

Lycklig över att hon inte var större än hon var eller ett större djur med den mentaliteten det hade blivit stora problem, livsfarligt.

Ingen kan övertyga mig om att söta fluffiga djur är oskyldiga, speciellt inte kaniner.