Barndomsminnen

Större delen av min barndom var bilturer fram och tillbaka hämta bilar och annat, oftast sent på natten och jag tittade ut genom rutan på antingen skog, stjärnor eller lampor i stan.

Allra minst då somnade jag och det enda jag kommer ihåg är att någon öppnade bildörren det blev kallt och jag blev inburen och nerbäddad i sängen. Desto äldre jag blev desto längre höll jag mig vaken.

Förutom bilturer så åkte jag med pappa i lastbilen, då han körde natt blev det också sena timmar och väcktes av bilbyte, då fick jag ta min kudde och kasta den till pappa och klättra nerför stegen och klättra upp i nästa bil eller in i bilen vi skulle ta hem.

Bästa var nog när pappa körde Stockholm natt, jag har alltid älskat staden och dess ljus på natten. Fick följa med in på stora lager ibland fick jag inte gå ur bilen, barnförbjudet brukade pappa säga.

Har spenderat mycket tid vaken på natten så kanske förklarar varför jag är en nattuggla?