Ensamheten kommer

Okej har alltid haft någon i närheten som jag är liiiite intresserad av brukar kalla det för "crush" inte hopplöst kär i personen bara lite sådär personen är intressant och ser bra ut, inte som 2016 en person vände hela mitt koncept av att vara kär med en handvändning (insåg jag hade egentligen aldrig gillat någon på riktigt) och det slutade som krossat glas och asfalt.

Nu finns det ingen intressant i närheten, har vanligtvis någon crush sådär men inte ens det och ensamheten kom krypande. Det är konstigt att inte ha någon överhuvudtaget man skulle kunna överväga men samtidigt vill jag ju undvika det.

Två sidor som dras åt olika håll det är frustrerande och aldrig är jag nöjd.

Iallafall oavsett så känner jag mig ensam, bor helt ensam nu och brukade ha folk runt mig 24/7 så det kryper i skinnet på mig. Det värsta är väl att vilja typ ha någon som man tänker på är att i nästa sekund kommer jag förbanna mig själv för att ha tänkt på personen. Det är nog bäst med ensamheten ändå