Trasigt

Kompisrelationerna trasas sönder nu, allt på grund av att en individ inte kan fixa sitt. I slutändan är någon annan ansvarig för människan hade inte varit så jävla trasig om de inte vore för dem.

Förbannade helvete och förbannade minnen, livet går vidare men detta sätter spår.

Vill helst bara lägga mig ner och sova ett par veckor men så kan man inte göra heller. Saknar staden, saknar livet där, saknar allt.

När man tänker att de inte kan bli värre då hör man nästan hur någon skrattar och säger.

- Du har inte sett någonting än.

Och det ligger ju en del sanning i det