Uuuuugh

Syrran har kille så nu börjar det, nu tycker alla att det är dags jag skaffar någon det är dags att jag tänker på vem jag ska dela framtiden med, ska inte jag börja dejta gå ut kolla osv.

För det första tycker jag folket ska sopa framför sina egna dörrar deras relationer är inte happily ever after fixa det istället för att oroa sig för mig.

För det andra syrran och jag är två olika personer, hon har alltid varit mer aktiv med relationer och romanser medans jag väser åt allt som försöker komma i närheten.

Folk gör mig trött, och ibland säger någon "du måste ju starta familj med någon" ursäkta mig men senast jag kollade hade jag bara två saker jag måste göra 1 födas (redan avklarat) och 2 dö, resten är val jag gör och utefter de valen får jag konsekvenser och fördelar.

Barn är inget måste, och i mitt fall väljer jag inga barn jag är inte rätt person för något sådant. Släkten bryr sig dock inte de kör sitt race men det är lugnt jag kör mitt.

Inga barn bara en stuga i skogen med katter och böcker.