Rumskompisen

Delar ju lägenhet vilket innebär rumskompis, det funkar asbra men tycker lite synd om honom när min "jag känner mig ensam" period kommer. Han får utstå mitt klagande och hålla i mig när vi är ute på stan och se ett antal bilder på killar jag anser snygga (alla är vackra men inte i allas ögon okej, någon kanske tycker jag är typ en gudinna medan någon annan inte vill ta i mig med tång) Han får dock disken diskad och jag bakar snart kanelbullesnittar åt honom. Det är kul att ha en rumskamrat, två arbetslösa som delar lägenhet och spelar magic.