Meh

Nu är det förvirrande tider, konflikter i familjen och mitt huvud är ett enda virrvarr av tankar. Min mor ligger fortfarande på med att hon tycker jag ska anstränga mig lite mer bland killar men jag prioriterar skolan och jobbet nu. Pratat med en del härliga människor som uppskattar mina mer annorlunda intressen och inte ryggar för det jag kan berätta om. Livet på landet är inte en saga direkt, men nu har jag hamnat i ett jobbigt mellanläge vill ha någon men ändå inte. Att vilja vara med någon och vara kär men ändå inte, hade en liten crush men det dog ganska snabbt och brutalt. Det är så himla konstigt och jobbigt att vilja vara kär eftersom jag bara blir besviken när jag haft mitt rus. Först ser jag personen sen startar pirret och sen börjar tankarna om att jag inte är riktigt klok, kanske blir jag obsessed och verkar helt sjuk i huvudet, eller så kommer personen på mig och efter ett tag blir allt bara en enda stor mardröm. Hatar verkligen allt som har med "kärlek" att göra.