Everything written

Tårarna är inte sorg eller ledsamhet det är vrede och hat. Någonstans började en känsla att växa, någon viskade "det kommer se ut som att du aldrig var här" och då blir ögonen tårfyllda och andningen svår. Luften försvinner och kroppen känns varm och ond. I ett krig mot tankarna höjer du huvudet för att få luft. Tankarna dundrar som slag och varje tanke gör varje andetag svårare och tårararna fler. Då bryts allt av rösten "du måste för fan skämta" och plötsligt blir det vrede och hat. Hat mot dig eftersom du började gråta och förlorade kontrollen och nu står du och får inte luft. "Patetiskt, du är svag och tillåter detta" Ilskan växer och hatet med, hur kunde du låta detta hända, det är svaghet och du förlorade kontrollen. Rösten skriker om och om igen hur du misslyckats, och när inga andra tankar hörs blir det plötsligt tyst. Nu finns det ingenting, inga tårar inget hat eller vrede. Bara en tomhet som sprider sig för att sedan fyllas av någon, någon som ser sig omkring och sakta säger. "dör du dör jag men jag kommer inte låta det ske, nu är du rösten."