helt plötsligt...

Helt plötsligt så orkar inte jag med min familj längre.
Min syster bara klagar på allt jag gör, skämtar med mig på fel sätt så jag blir irriterad - men då blir hon bara sur och dryg för att jag blir irriterad på exakt ALLT hon säger.
Hade hon inte vart min syster hade jag gett henne en käft smäll och bett henne dra åt helvete med sitt ''perfekta liv'' och aldrig mera kontakta mig igen.

Det första hon gjorde var att sitta och kommentera ALLT jag gjorde, hur jag ser ut, att jag inte har en framtid och så berättar hon vad jag ska göra och inte göra. Vilket är jävligt irriterande.
Och tydligen skulle min andra syster + pojkvän + hans mamma och pappa och även min bror komma hit och fika.
Fick inte veta något om detta. Så nu är man sådär lagom glad över att man får veta saker.
Jag blir inte ens nerbjuden så ser ingen anledning till att ens gå ner att hälsa.

Kalla mig dryg, men det är så jag ser det.
Finns ingen anledning till något just nu.
Förutom att jag ska ner till centrum om typ 15 min och möta Linea och sedan åka tillbaka till stan.
Känner att jag klagar på allt idag.
Men kanske för att min syster ringe och väcker mig kl 10 på morgonen och ska babbla om massa småsaker.
Kom inte hem förräns 4 inatt, efter att ha vart hos berra och supit.
Så somnade vid halv 5, och så när någon ringer kl 10 och ska babbla... det får mig att vakna på fel sida.
Lyckades iaf somna om och vakna vid 2 tiden.

Ska sitta här tills jag går. Och när det bara är någon minut kvar så ska jag springa ner, dra på mig skorna och jackan och bara dra.
Så snäll är jag idag. Hejdå.