Pallar inte längre.

Detta eviga pengaproblemet får mig att vilja gå under jorden.
Denna månaden har redan fuckat upp sig rejält och jag hade en plan över hur jag ska klara det.
Men så får jag veta att löna kontoret vill ändra min anställning från 1/8, vilket betyder att jag inte får ut någon lön (mer än OB då) i slutet av augusti.
Så, här står jag igen. har 2 månader där jag knappt kommer överleva pga kim flyttade och har skit att betala av.
Och känner jag mina räkningar rätt, så kommer det säkert komma någon fet jävla räkning som säger att jag ska betala försäkring på katten när jag inte har pengar.
Blir så jävla frustrerad över detta.
Men det enda jag kan se med det hela, är att jag kommer få ut en fet jävla lön i september som gör att jag kan leva loppan.
Men dessa 2,5 månaderna gör att jag får ångest.

Och på det har jag ju min ''semester'', fast jag funderar på att ta några pass där ändå bara för att kunna spara undan lite till.
Men hur kul är det att vara fattig på sin semester? Det enda jag kan se fram emot är att Jonatan kommer hit när jag väl fått mina pengar och få umgås med honom.
Funderar ju typ på att passa mamma och pappas hus den veckan medan dom är borta, bara för att kunna rensa deras kyl på mat osv.
Men då kommer ju skiten att jag ska betala busskort osv osv.

Roligt inlägg?
Nope.
Men min frustration är så jävla extrem att jag inte ens vet vart jag ska ta vägen.