Alltså va.

Sneade sönder på allt igår, liksom varför inte.
Det resulterade att kim sneade på mig och skrattade åt mig, vilket gjorde att jag sneade mer - såklart.
Blir så jävla irriterad när han tror att jag är en jävla hemmafru och ska göra allt.
Jag klarar inte det, det svartnar helt för mig när han ska hålla på så.
''Kan du diska, så du kan laga mat''
''Kan du fixa pengar till mat''
''Fixa pengar så kan vi göra det''
Varför ska jag göra allt?

En vanlig dag ser ut lite såhär:
Jag kommer hem från jobbet och vill ta det lugnt.
Kim kommer hem strax efter mig. ''Kan du diska, jag ska träna''.
Jag måste diska och laga mat till honom medan han placerar sitt arsle vid datorn och spelar och stressar sönder mig.
Han åker efter 2-3 timmar till gymmet och säger åt mig att ha maten klar när han kommer hem.
Varje dag klagar han på att JAG inte har diskat. (vi ska diska varannan gång, men det lyckas alltid bli ett berg med disk, och han får ångest av det och tänker inte ta nästa disk förrän jag har diskat ALLT).

Jag fattar helt enkelt inte hur jag står ut.
Nyligen sa han att han mår så bra och är lycklig och vill inte flytta härifrån.
Men helt ärligt vill jag kasta ut honom.
Han gör inget här hemma, förutom att spela, träna och laga mat någon enstaka gång.
Snäll som jag är så diskar jag, städar, tvättar, lagar mat och försörjer honom på cigg för han inte vill köpa egna (och sedan klagar på att jag slänger alla pengar på cigg.....).

Skjut mig, helt ärligt.
Av någon anledning så är mitt reservsnus borta. Katten har slarvat bort det eller så har Kim tagit det (som han enligt honom inte har gjort).
Får leva på nikotinspray och hoppas på att jag slipper snea på kim resten av dagen.