Happhapp.

Efter min negativa inställning till intervjun jag va på i måndags, kändes det som att jag Verkligen inte skulle få jobbet. Tänkte att mitt beteende va en bra anledning till att det skulle bli ett stort nej. Och om jag skulle få jobbet skulle han ge mig det bara för att jävlas.
(Sa rakt ut att jag har svårt att sitta stilla, speciellt 8-16 varje dag)

Idag ringde han mig och sa att jobbet är mitt om jag vill ha det, för han gillade min ärlighet och fick en bra bild av mig.
Jag va sjukt tveksam och skulle ge besked imorgon om hur jag ville göra.
Jag snackade lite med Kim som peppade mig (och bra musik såklart), vilket resulterade att jag ringde upp honom 10 min senare och tackade ja till jobbet.

Måste ha pengar. Måste ha något att göra. Även om det bara är jobb för 1,5 mån för att sedan börja om på hela processen. Får hoppas det är värt de.
Snart är jag hos Jossan och ska chilla för kvällen!