Ångestsvärm.

Något konstigt hände förut. Va på bra humör, fikade med Heliz och sara, och gick sedan lite på stan med Ida. Helt plötligt blev jag så sjukt trött, det bara kom som en våg. Men när jag satte mig på bussen hem, så var det som om någon bara gav mig en fet jävla käftsmäll.
Jag vet inte vad det var, men det var sjukt läskigt.
En våg full med ångestkänslor, som om någon sa åt mig att bara ge upp hoppet om ALLT som fanns runt mig.
Men så fort jag gått av bussen och gick en liten promenad så släpptes allt.
Så jävla obehaglig känsla från ingenstans.

Dock kan det ju ha sin förklaring. Med tanke på att min mentor frågade mig idag utan att jag beredd på just DEN frågan (hade någon typ av elevsamtal), varför klarade jag inte av tidigare studier?
Det är nog den känsligaste frågan som finna för mig, när jag inte är beredd på det.
Att sitta och berätta för sin nuvarande mentor att min dåvarande mentor kränkte mig osv, och se honom tappa hakan, gjorde att jag fick gråten i halsen.

För dålig tajming för mig. Helt klart.
Tänker sova och hoppas på att allt det där är som bortblåst imorgon.
Tänker ta mig en sovmorgon och skippa morgonens temadag. Är för trött för att tänka.