Vila i frid. <3 - Bildspam. >':

20 februari 2011 kl. 21:19

Hej hörni!
Nu är jag hemma och sånt igen.
Ska klämma ur mig varför förra inlägget blev som det blev.
En del av er kanske vet.

Men jag tar det från början..

Ni vet den här "lille" filuren? ):


(Han till vänster.)

(Gosen till höger.)


Seek.
,
För er som inte visste det redan, så har jag en stor kärlek till katter, och en ännu större till just den här katten.

Min älskade underbara gose. >':
Den enda som jag kände mig älskad runt här hemma. Den som liksom gjorde att livet här hemma inte var allt för nedpestat..

Och ja, då är det skrivet i dåtid. För i torsdags..

Det var fruktansvärt.

Hörde ett så himla högt jamande, nästan som ylande.
Saken är att, det har jag hört förut, men då har det inte varit något.
Men jag gick mot ljudet för att höra vem och vad det var.
Av någon anledning kände jag att det var Seek, så jag kallade på honom, och då jamades det ännu högre, men jag kunde först inte lokalisera honom, för han brukar ju komma till mig??

Så såg jag att han låg orörlig på marken i verkstaden. Det var då jag fick den första paniken och jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.
Först försökte jag se om han kunde stödja på sina ben, men det verkade inte som det..
Så min andra tanke var att springa och hämta hjälp, men då skrek han ännu värre, som om han inte ville att jag skulle gå.
Så jag kunde inte annat än att stanna med honom, men ganska snart kom min bror som hämtade pappa.

Så vi la honom i en handduk så han inte skulle frysa så fruktansvärt sen blev det raka vägen till akuten med honom. >':

Sen när jag skulle rätta till handduken på vägen så fick jag andra paniken när jag såg att hela hans tass var rätt av, så benet liksom stack ut....

Väl framme på kliniken skulle veterinären kolla närmre, så drog hon bort handduken och då låg han på rygg i min famn och då såg vi att hela hans buk var helt uppköttad..
Det fanns inget att göra än att få slut på hans lidande.

Och..
Förlåt hörni.
Men jag kan verkligen inte tänka på annat just nu...
________________




(Jag som desperat försöker prata med min döende underbar..>:


Han var inte "bara en katt". NEJ. Det var han inte.
Han var mitt ljus här hemma. Han följde mig överallt och var med på allt jag gjorde.
Han fick mig att känna att jag inte bara var en jobbig jävel som bara var ivägen och oälskad.
Han gjorde mig så glad..

Kommer aldrig mer få hålla om den lilla tjockispälsbollen..
Kommer aldrig mer få höra honom jama efter mig.
Kommer aldrig mer få se hans ögon kolla på mig som om jag var det bästa i universum.
______________

Skiter fullständigt i om Du inte gillar katter.
Skiter faktiskt i om du inte förstår hur mycket mer än bara ett husdjur han var för mig.

Jag saknar honom.
Jävligt mycket..
Mer än någon annan som dött i min närhet. Hur illa det än låter.
Det gör ont. Och jag tänker inte bry mig om någon tycker det är fjantigt för det "bara är en katt".
För det var han inte för mig.
..
>':






Vila i frid Seek. 17-02-2011, <3

---