kalaspanik??

Jaha, då satt man där, en vanlig morgon och skulle förbereda sig inför sitt prov med koppen med kaffe vid sig.
Ser att telefonen ringer och till min förvåning så är det min syster..?

Plötsligen satt jag i nån form av glad men extremnervös panik.

Mikron brummar lite för att ordna min nu ca femtiosjunde kopp kaffe för att hålla mig samlad.


Visst, kul, fått anställning för tredagarsjobb. Men alltså, vet inte hur normala folk hanterar saker.
Den inre stressen och ångesten jag får av att ens tänka på att ge mig ut på ett så stort projekt ENSAM är så enorm.
Tror inte jag är själv med den problematiken men hur gör man ens?

Är väl glad att jag slutligen sa "ja" och inte vek mig som alltid förut annars över det dock.
Måste ju arbeta med det... Jag vet det.

Tur är väl att jag fick lov att ta med mig moraliskt stöd! Så det kanske går ändå


Men allvarligt, varje jävla gång jag ska göra någonting för första gången bara rusar det runt panik inombords.
HUR har folk inte detta inom sig?
Tror det går att rota runt i ganska noga, men det försvinner ju inte ändå.
KEAFHAEKFHAKELFNMFC

Ja.
Vi får väl se hur det går.

Ville bara dela med mig lite av det kände jag

CIAOOOOoozzzzzz

kyss, kram, klapp eller nåt