My bruises shine.

You say "I love you, boy"
I know you lie
I trust you all the same
I don't know why

'Cause when my back is turned
My bruises shine
Our broken fairytale
So hard to hide

Jag sitter här i Tyskland, och känner mig någorlunda lycklig. "han" är inte i närheten av mig på första gången i 1 år och smärtan och ilskan efter hans svek har äntligen försvunnit (lite grann)

Jag drömmer ständigt mardrömmar där han finns i. Och det är alltid samma dröm, vilket oroar mig otroligt mycket. Men jag vet att en dag (förhoppningsvis snart) så försvinner dessa drömmar. Hans lögner ekar i mina öron varje dagar. Och massvis av glada och lyckliga minnen spelas framför mina ögon hela jävla tiden. Jag kan inte ens dagdrömma utan att hans ansikte invaderar. Jag önskar att jag slutar se honom framför mig. Jag orkar inte med honom och alla hans äckliga ord som han sa till mig, vilket i slutändan bara var lögner.

Men även om lite av ilskan fortfarande finns kvar så är den inte lika stark som den var för en vecka sedan. Nu kan jag leva med ilskan och irritationen. Då, för en vecka sedan så kunde jag inte det.

En dag, en vacker dag så kommer jag glömma bort honom. Och jag längtar som fasen tills den dagen äntligen kommer.