DaSassyPandas blogg

There's a thing I like to call it, brother
When you fight and you kill you're at war with each other
It's the end of the world
It's the end of the world
There's a thing I like to call it, sister
When you hate and you judge and you can't love each other
It's the end of the world
It's the end of the world
It's the end
Of the world

Nej men hej alla. Jag har varit borta ett tag ifrån bloggen på Emocore. Jag har inte haft mycket att skriva om helt enkelt. Mitt liv känns som en ständig kamp, en kamp som aldrig lättar sig. Det känns som att man är i en slags loop. En loop som aldrig tar slut.

Skolan har även tagit upp hälften av mitt vardagliga liv igen, vilket gör det ännu svårare att finna tid för att komma online på alla sidor man är medlem på. Just nu har man äntligen höstlov. Man kan äntligen få bli helt frisk från sin förkylning och man kan också få koppla av för första gången på ett långt tag.

Ja det var nog allt. Som sagt, livet leker.

So you brought out the best of me,
A part of me I've never seen.
You took my soul and wiped it clean.
Our love was made for movie screens.

But if you loved me
Why'd you leave me?
Take my body,
Take my body.
All I want is,
And all I need is
To find somebody.
I'll find somebody.

Jag har haft en tuff vecka. Hela förra veckan och början på denna är hela tiden samma sak. Jag blir terroriserad av minnen. Minnen som jag egentligen inte alls vill minnas. Jag kan sitta och ha en jävligt bra konversation men sedan så händer något. Massvis av flashbacks invaderar mig och jag blir som hypnotiserad. Det är otroligt jobbigt och obehagligt. Och det gör hela min läkningsprocess ännu svårare. Jag kan till och med börja skaka okontrollerat på grund av dessa ständiga flashbacks. Flashbacks av en tid då allting kändes så bra, men det var bara skenet som bedrog. Jag var så blind av kärlek och beundran att jag inte såg vad som hände med mig. Jag förlorade mig själv, och det är någonting som jag inte är stolt över.

Jag saknar inte de tiderna. Men de hände och jag kan ingenting göra för att förändra det. Det förflutna är i det förflutna. Och nu måste jag börja blicka framåt, till en bättre tid. En tid utan emotionell misshandel.

You spend your nights alone
And she never comes home
And every time you call her
All you get's a busy tone
I heard you found out
That she's doing to you
What you did to me
Ain't that the way it goes

When you cheated boy
My heart bleeded boy
So it goes without saying that you left me feeling hurt
Just a classic case
A scenario
Tale as old as time
Boy you got what you deserved

And now you want somebody
To cure the lonely nights
You wish you had somebody
That could come and make it right

But boy I ain't somebody with a lot of sympathy
You'll see

What goes around comes back around
I thought I told ya, hey

When all of your flaws and all of my flaws
Are laid out one by one
A wonderful part of the mess that we made
We pick ourselves undone

All of your flaws and all of my flaws
They lie there hand in hand
Ones we've inherited, ones that we learned
They pass from man to man

There's a hole in my soul
I can't fill it I can't fill it
There's a hole in my soul
Can you fill it? Can you fill it?

You have always worn your flaws upon your sleeve
And I have always buried them deep beneath the ground
Dig them up; let's finish what we've started
Dig them up, so nothing's left unturned

You say "I love you, boy"
I know you lie
I trust you all the same
I don't know why

'Cause when my back is turned
My bruises shine
Our broken fairytale
So hard to hide

Jag sitter här i Tyskland, och känner mig någorlunda lycklig. "han" är inte i närheten av mig på första gången i 1 år och smärtan och ilskan efter hans svek har äntligen försvunnit (lite grann)

Jag drömmer ständigt mardrömmar där han finns i. Och det är alltid samma dröm, vilket oroar mig otroligt mycket. Men jag vet att en dag (förhoppningsvis snart) så försvinner dessa drömmar. Hans lögner ekar i mina öron varje dagar. Och massvis av glada och lyckliga minnen spelas framför mina ögon hela jävla tiden. Jag kan inte ens dagdrömma utan att hans ansikte invaderar. Jag önskar att jag slutar se honom framför mig. Jag orkar inte med honom och alla hans äckliga ord som han sa till mig, vilket i slutändan bara var lögner.

Men även om lite av ilskan fortfarande finns kvar så är den inte lika stark som den var för en vecka sedan. Nu kan jag leva med ilskan och irritationen. Då, för en vecka sedan så kunde jag inte det.

En dag, en vacker dag så kommer jag glömma bort honom. Och jag längtar som fasen tills den dagen äntligen kommer.

Det här är ingen poesi och inga vackra ord
det här är bara hat och verbalt mord
det här är en av de sakerna jag kanske kommer ångra
att jag verkligen sa...
Men det spelar ingen roll
för jag måste få det sagt
jag vill stå ful i ordets vackra prakt,
jag vill ta tag i det här
This is Sparta!
Som tack för alla dessa år
som jag varit snäll mot dig
så ställer du dig upp
rakt framför mitt fejs
och släpper på.

Jag har haft en rätt så okej vecka trots all onödig sömn jag har fått. Har mått skit i en hel vecka nu, vilket resulterade sig i att jag har sovit bort halva veckan. Jag vet fan inte vad som är fel, men jag mår bara inte bra.

Det har hänt alltför mycket saker i mitt liv just nu som har satt mig i chock. Jag har till exempel förlorat en "vän"
Jag har inte varit deppig eller ledsen på grund av det. Men jag har varit så arg och förbannad på den personen så ord kan inte ens beskriva. Jag vill bara skrika hur mycket jag hatar denna person. Mitt framför honom/henne. Och det jag vill verkligen säga är: "Dra åt helvete med dig!

Men allting kommer nog bli mycket bättre. Jag känner redan mig mer fri utan den negativa känslan som han/hon gav mig. Och jag ser mycket fram emot ett liv utan denna hemska person.

Do you ever wonder if the stars shine out for you?
Float down
Like autumn leaves
Hush now
Close your eyes before the sleep
And you're miles away
And yesterday you were here with me

Jag har hela helgen varit i någon slags koma. Jag vet inte varför men jag kan inte skaka av mig denna underliga känsla. Jag var på min bästa kompis begravning i torsdags. Jag grät och grät men till slut tog tårarna slut. Jag har inte pratat så mycket om hur jag har mått efter hennes bortgång. Och jag tror inte jag är redo att prata om det ännu. Vad fan ska jag säga? Jag vet inte hur jag mår längre. Hon fick mig att må bra. Hon fick mig att orka med all skit som jag gick genom. Och nu finns hon inte här längre. Det känns som att en del av mig dog med henne. En del av mig som jag aldrig kommer få tillbaka.

Jag kommer aldrig glömma henne. Hon finns i mitt hjärta. Och jag kommer vårda vartenda minne jag har med henne. För alltid.

(Tankeställare)
Det här är någonting som jag har gått och tänkt på länge.
Hur kan vissa föräldrar tillåta sina barn att klä sig i FÖR utmanande kläder?

Jag är själv 14 år och skulle själv ALDRIG sätta på mig sådana kläder.
Min mamma skulle dock heller aldrig tillåta mig det.

Men jag har sett FÖR MÅNGA tjejer som är i min ålder
eller yngre ändå gå runt i såna kläder.. Det tycker jag är hemskt
VI ÄR JU BARA BARN !!

Och barn ska ju faktiskt vara barn, eller hur?
inte växa upp för fort..

Man är ju faktiskt bara barn i 18 år (tills man blir 18)
och sedan är man ju vuxen resten av livet..

Tack!!!