Ful, äcklig, kall & blöt.

Det var idag det gällde, men ingenting kändes okej. Till en början.
Skulle göra genomgång av en teaterscen som gick under en och en halv timme.
Knappt käkat, knappt sömn, ingen koll.
Hade aldrig gjort den scenen, så allt kändes som ren improvisation vad jag än gjorde, även fast jag försökt läsa igenom manuset.
Kände mig ful, äcklig, blöt, kall.
Men när det väl var dags att gå ut på scen golvet, så älskade jag det. Kände ingen hunger eller irritation över lite sömn. Jag älskade det. Jag vet inte om jag gjorde allt perfekt, eller om jag ens är något att ha som skådespelare, men det spelar ingen roll. För min del.
Folk kommer alltid att tycka saker. Så släpp det bara, skit i det. Tyckandet och tänkandet kommer att finnas även fast man gör något bra. Så släpp det bara. Ignorera. Är trött på att begränsa mig själv efter hur andra tänker.

Imorgon är det mer jobb som väntas. Veckan ut. Hela mars ut. Sen då? JAG VET INTE. Jag kommer att gräva ner mig någonstans. Jag vill inte sluta, jag älskar det här för mycket. Jag kommer närmre min pappa genom att göra det här. Det är så himla kul att höra vad andra säger om honom! För jag kände ju egentligen inte min pappa. Jag visste bara att jag älskade honom. Men vad hade han för personlighet? Humor? Musikstil? Såna saker får jag höra mycket av andra, och det är så himla mysigt. Han var verkligen en omtyckt person.

Shit. Jag är så jävla trött. Mycket gick ändå fel idag, skämms lite, magen gör lite ont. GEE MIG PERFEKTIONN D: jag hatar när saker går snett. Vill inte leva då. Vill lägga huvudet under en sten. Nä. ska tagga inför frukost och bara be till någon att saker och ting går lite bättre imorgon.