Ibland Undrar Jag Saker #1

- I förra veckan bad jag en tjejkompis att hålla onsdagskvällen öppen så att vi kunde ses, ta igen lite förlorad tid, bli milt berusade och typ stöta på allt och alla. Hon tyckte det lät najs!
I tisdags frågade jag om hon var taggad, varpå hon säger att hon redan planerat med någon annan. What the actual fuck? Jag blev egentligen inte ens arg eller sur, faktum är att jag halvt om halvt förväntade mig det. Men att först lova att hålla en kväll öppen, planera om med någon annan och därefter inte ens fråga om jag åtminstone velat hänga med dem?

- Frågade då en polare om han ville med ut och öla, men han svarade inte ens, trots att vi nämnt att vi borde ut och ta några bärs när vi sågs i förra veckan. Jag väntar fortfarande på svar.

- Eftersom jag verkligen ville ut igårkväll så frågade jag en annan bekant om hon inte kunde dyka upp och kanske ta med sin flickvän-ish-nånting och hon verkade taggad. Men snart sket det sig också för dem kom på att de inte kunde ses på onsdagen.

- Då återstod bara två tjejkompisar jag skulle se Suicide Squad med idag. Skrev till båda igår men då den ene nyss bråkat med en kille hon var på G med och den andre var short on cash efter att ha betalat räkningar så blev det inte av.

Jag har gjort mitt bästa för att hantera det här på ett så neutralt sätt som möjligt. Det här med folk som ställer in är inget nytt för mig, och jag har själv gjort det många gånger!
Det som är lite jobbigt är att jag är ambivert. Jag kan ha perioder fulla av sociala tillställningar och umgänge som följs av näst intill total isolering. Just nu är jag inne i en väldigt social period, men efter det här händelserna känner jag mest "What's the point?". Det är just såna här, till synes små incidenter, som kan få mig att sluta mig och jag tycker det är synd, för jag trivs väldigt bra med den jag är när jag är i "Social-Mode".