Compersions blogg

https://open.spotify.com/track/1vwKCzg7Y9GgmqFffyTEm4

Var ju ett tag sedan jag skrev här faktiskt.

I get by. Typ. Den enda delen av mitt liv som jag känner att jag har någorlunda flyt är jobb. Resten är mediokert at best.

Menmen

"But you don't know what now to do
Cause the chase is all you know
And she stopped running months ago"

"And all you see
Is where else you could be
When you're at home,
Out on the streets
Are so many possibilities
To not be alone"

<3

Hej,

Jag jobbar på samma jobb som mitt ex. För varje dag som går så inser jag mer och mer varför hon är mitt ex.

Och mer energi tänker jag inte lägga på det just nu.

Hade en fantastiskt bra helg, typ The Jest Set Life Deluxe. O den där extra timmen gjorde hela grejen =D

Nu ska jag antingen se på Black Mirror eller Frequency, har icke bestämt mig ännu =)

"I won't be there to break your sweet heart
But not being there might break your sweet heart"

<3

Hej,

Har insett att jag dras till EC i perioder då mitt humör/välmående börjar dala. Känns liksom på något sätt enklare och mer berättigat att skriva av sig här än att exempelvis spy av sig på FB.

Då jag jobbar inom handeln träffar jag en hel del människor varje dag. I just den butiken jag jobbar i har vi mellan 2000-3000 kunder per dag, så det blir en hel del ansikten, spontana skrattanfall och diverse olika situationer som uppstår. Efter en alldeles fantastisk helg med trevliga kunder och galna kollegor kom nådastöten igår i form av ett fullständigt emotionellt outvecklat stolpskott till tomte som tog hälften av min livsvilja ifrån mig. Det var egentligen inte ens riktat mot mig personligen, men när människor står och skriker på dig över saker du inte ens rår för så är det lite svårt att inte låta det påverka dig.

Händelsen har i princip kastat ett mörker över hela den här dagen. Måndagar är i regel stirriga som de är, och jag var redan rejält uppjagad när det här hände. Det kommer gå över, men jag upphör aldrig att förvånas över vilka kompletta idioter som strosar omkring i det här landet.

"Du vet aldrig hur dina ord påverkar en annan människa, eller för den delen vilken permanent skada de kan åsamka. Det får mig att undra vad alla människor som tar ut sina ilska på butiksanställda (som är där för att betjäna er) egentligen har varit med om, var den ilska de bär på kommer ifrån och varför de anser sig ha rätten att ta ut det på någon de inte ens känner."

https://open.spotify.com/track/4XyzF6ipKVOlCmcApLZYpM
Dagens låt. Den är fin.

... väldigt mycket.

På allting faktiskt. Mår faktiskt väldigt bra överlag, men hade en dipp i början av veckan.

Återupptäckte lite gammal A Day To Remember och fastnade särskilt för en line som typ beskrev hur mitt halvår varit:

"So tell me what's so wong with me, that you could leave so easily"

I februari träffade jag en tjej. Vi hade det övermys i en vecka, därefter slutade hon svara. (Fick i efterhand reda på att hon inlett ett förhållande, trots att hon specifikt sagt till mig att något sådant inte var aktuellt.)

I mars hände precis samma sak med en annan tjej. Det här var lite jobbigare, för det var en tjej jag faktiskt kände sedan tidigare och tyckte om. Förväntade mig inte att hon bara skulle sluta svara bara så där.

Därefter höll jag ganska låg profil men började eventuellt snacka med en annan tjej. Samma sak, hon bara slutade svara.

Denna trend fortsatte under sommaren. Sprang på en väldans massa människor, men det slutade med samma visa (förutom med ett par stycken men utgångspunkten för just dem var hela tiden "vänskap"). Så nu är min Facebook fylld med människor jag träffat en eller två gånger, som sedan bara slutat svara, oavsett om jag sett dem som potentiella partners eller vänner.

Samtidigt som detta pågått har jag också börjat reflektera väldigt mycket över vem jag är som person. Jag gillar den jag är. Om dessa människor som gått lika snabbt som de kommit inte trivs med mig, så är det inte mitt problem egentligen. Det har antagligen bara sparat mig en massa onödigheter, och lett till att jag lagt min tid på mig själv.

Det är dock ändå något med citatet ovan som träffar mig hårt inombords.

Det är okej. Svårt att hoppa runt och vara hyperspeedad och jätteglad hela tiden =)

Humans... You fascinate me.

So how can we find ourselves,
trapped in our own private hells,
Where we just scream but no one can hear,
'X' marks the spot where the dig begins
The treasure is found within, the broken hearts that are soaked with fear.

... och ska upp 5 imorgon.

Det löser sig =)

Ska kolla på Freaks & Geeks och försöka slappna av.

Omg fick precis en sån där vansinneshostattack som fick mina ögon att tåras. Hatar det.

Men det löste sig.

Hahahahahahaha

- I förra veckan bad jag en tjejkompis att hålla onsdagskvällen öppen så att vi kunde ses, ta igen lite förlorad tid, bli milt berusade och typ stöta på allt och alla. Hon tyckte det lät najs!
I tisdags frågade jag om hon var taggad, varpå hon säger att hon redan planerat med någon annan. What the actual fuck? Jag blev egentligen inte ens arg eller sur, faktum är att jag halvt om halvt förväntade mig det. Men att först lova att hålla en kväll öppen, planera om med någon annan och därefter inte ens fråga om jag åtminstone velat hänga med dem?

- Frågade då en polare om han ville med ut och öla, men han svarade inte ens, trots att vi nämnt att vi borde ut och ta några bärs när vi sågs i förra veckan. Jag väntar fortfarande på svar.

- Eftersom jag verkligen ville ut igårkväll så frågade jag en annan bekant om hon inte kunde dyka upp och kanske ta med sin flickvän-ish-nånting och hon verkade taggad. Men snart sket det sig också för dem kom på att de inte kunde ses på onsdagen.

- Då återstod bara två tjejkompisar jag skulle se Suicide Squad med idag. Skrev till båda igår men då den ene nyss bråkat med en kille hon var på G med och den andre var short on cash efter att ha betalat räkningar så blev det inte av.

Jag har gjort mitt bästa för att hantera det här på ett så neutralt sätt som möjligt. Det här med folk som ställer in är inget nytt för mig, och jag har själv gjort det många gånger!
Det som är lite jobbigt är att jag är ambivert. Jag kan ha perioder fulla av sociala tillställningar och umgänge som följs av näst intill total isolering. Just nu är jag inne i en väldigt social period, men efter det här händelserna känner jag mest "What's the point?". Det är just såna här, till synes små incidenter, som kan få mig att sluta mig och jag tycker det är synd, för jag trivs väldigt bra med den jag är när jag är i "Social-Mode".