Ibland är det tungt även om det inte finns en tydlig anledning

Hej,

Var fortfarande lite meeeh efter igår när jag vaknade. Festade rätt hårt i lördags, och även om jag inte direkt blir bakis längre så kan jag bli ganska nedstämd dagen efter.
Hade dock en jättebra dag på jobb, särskilt mot slutet =) Kände mig riktigt taggad!

Det är en ganska kall och blåsig dag här i Malmö (är sååå oerhört trött på blåst) så ska nog göra mig en kopp te om en stund.

Känns som att jag har hur mycket som helst att skriva. Men jag vet inte riktigt.

Det är såna här klassiska tankar "Vill jag vara ensam?" "Trivs jag med min ensamhet?"
Kan inte längre uppskatta att vara för mig själv längre, även om det ibland blir jobbigt när jag umgås också.

Känns som att jag tappar tilltron på människor mer och mer för varje vecka som går. Asså jag känner inte ens grejer längre :s Det har varit så många besvikelser och falska förhoppningar sedan i somras att jag inte ens vill hoppas på något längre.

"That'll teach you not to get your hopes up"

Och nej, det är inte så jävla tungt egentligen. Shit happens liksom. Men när shit happens hela tiden i små, små doser så blir det bara svårare och svårare att hantera.

"I am strong, but I am tired."

Sooo tired.