olika men ändå lika

Hur kan två människor ha så lika värderingar men samtidigt ha ett så sjukt olikt tänkande ifrån varandra?
Jag och denne hen har väldigt lika värderingar när det kommer till väldigt mycket saker men vi tänker endå så sjukt olika. Vi är väldigt lika på många sätt också och båda är väldigt bra på att diskutera och är inte rädda för att yttra våra åsikter. Men någonstans så kör det alltid ihop sig för oss. Jag har funderat på om det kan ha att göra med att vi helt enkelt är för lika varandra, som två plus poler mot varandra. Plus å plus är ju trotts allt lika med minus. Och kanske är det så men det känns inte riktigt rätt det heller. Så det jag kommit fram till efter ett långt skype samtal är att vi, hur mycket vi än tycker hyfsat lika och har lika värderingar så, tänker vi på två helt olika sätt och eftersom vi ändå har samma värderingar så förstår vi nog aldrig hur den andre kan tänka som den gör. Jag förstår aldrig hur vi kan va så enade till en början men sen sluta upp i vilda diskussioner för att vi helt enkelt inte förstår hur den andre tänker. Hur hen kan lösa ett problem på det sättet. Hur vi kan se på saker så lika men ändå så olika. Det är konstigt. För hur mycket vi än vill neka det så är vi lika varandra.. Men vi går absolut inte ihop på något sätt fatt vi tänker för olika. I grund å botten är vi lika men sen skenar det åt olika håll. Varenda gång vi träffas, vilket vi tyvärr gör mer än vad vi vill, så börjar vi alltid diskutera om något som vi till en början oftast har ganska lika värderingar kring men sedan så går allt helt åt olika håll. Jag tycker att det bästa sättet att ta itu med något eller göra någonting är på ett sätt och hen tycker raka motsatsen. Detta gör att jag tycker att människan tyvärr är helt jävla dum i huvudet för att enligt mig så ser inte denna människa att dom negativa delarna överstiger dom positiva. Jag tvekar inte ens på att denne hen även tycker att jag är helt dum i huvudet och inte ser hur mina idéers negativa delar tynger över mina positiva delar. På något sätt lyckas vi OFTAST kompromissa eftersom att vi träffas igenom arbete och hur mycket jag än skulle vilja slippa hen så är jag så illa tvungen att stå ut med människan. Vi jobbar nämligen politiskt sätt tillsammans och vi arrangerar väldigt mycket event tillsammans vilket gör att vi måste stå ut om vi vill fortsätta med något som vi båda brinner för. Det höll på att utbrytas ett kaos mitt på Stockholms central tex när vi hade ett byte under en resa söderut och vi hade tur att vi hade en väldigt nära vän samt arbetskamrat med oss som stoppade oss från att ledda diskussionen vidare då vi båda blev mer och mer upprörda och det nästan slutade med att jag flög på hen och klöste ut ögonen på personen.

Tro mig jag är allt annat än en aggressiv människa! Jag skulle nog aldrig slå hen på riktigt även om jag vill ibland. Och att diskutera hör till en stor del av min vardag nu i olika sammanhang och jag kan definitivt föra diskussioner utan att bli förbannad och börja skrika då jag tycker det är viktigt att alla får yttra sig med sina egna åsikter som dom själva har. Men det är något med just hen som gör att vi alltid är nära att börja bråka. Oftast om det inte är något som måste beslutas om just då brukar vi tillslut droppa diskussionen eftersom att vi ändå måste försöka hålla oss någorlunda professionella och inte börja bråka. Men det har hänt att vi faktiskt blivit riktigt arga på varandra och börjat bråka. Oftast har samtalet skenat iväg ganska mycket från ämnet i sådana fall och vi diskuterar inte längre om något viktigt utan mest handlar det om att vi ska bevisa vem som har rätt. Oftast kan jag ge mig eller bara acceptera fakta att diskussionen inte leder någon vart och bara släppa det men denne hen är en riktigt besserwisser som ALLTID ska ha rätt och logiken är ungefär "Det finns inget rätt och fel och självklart får du tycka fel men kom ihåg att det ändå är fel för jag har rätt men det finns inge rätt eller fel men jag har rätt och du är liten jag vet bättre"

Vi är några stycken som måste ha bra kontakt med varandra och måste kommunicera mycket eftersom att besluten vi tar är ganska viktiga och inte bara påverkar oss. Och även där så fort någon går in i en diskussion med hen så blir det oftast bråk eftersom att hen alltid ska få just sin vilja igenom och hen alltid har rätt och vi andra fel. Det gör också att jag har mer emot hen eftersom att jag inte tycker det är okej att dra in kränkande argument emot varandra bara för att vi ska hålla käften och lyssna. Vilket personen i fråga har gjort ett x antal gånger. Han har sagt flera kränkande saker och gått helt bort från ämnet bara för att tysta ner dom människor som har en betydelsefull röst åsikt angående äment. Och blir hen förbannad för att någon inte alls tycker som hen eller tex det var en annan av oss som vi jobbar med som sa vilket parti hon hade röstat på om hon fick rösta. Hon berättade både det hon röstat på i stora valet vilket hen inte hade något problem med då hen hade gjort samma men sen säger hon att däremot i kommunvalet så skulle hon rösta annorlunda och hon hade vettiga argument till varför. Och även om hon inte alls hade haft nå vettiga argument eller några argument över huvud taget så är det ändå helt okej för henne att ha sin egna åsikt om saken. Och hen hade ingen som helst rätt till att bli fly förbannad och börja kalla henne för inavlad osv. Det är såna saker som jag får upp i huvudet när jag pratar med hen och när jag tänker på hen vilket gör att jag helt enkelt inte alls vill ha med människan att göra men ändå måste. Detta skapar otroliga svårigheter.
Godnatt!