Ett jävligt svårt val

Jag vet ute vad jag ska göra. Han är en av de finaste jag har. Han är min. Men jag vill inte. Jag är inte kär längre utan känner mig tom. Som jag sa till henne igår. Jag vill inte vara intim med honom. Vill inte bra intim med någon alls. Han vill vara jättenära mig hela tiden. Trots att jag har sagt det. Jag försöker säga hela tiden vad jag vill men det går inte. Han vill inte lyssna. Han lyssnar inte. Hade han lyssnat så hade jag kunnat öppna upp mig. Då hade jag kunnat säga det jag vill ha sagt och då hade jag inte känt så här.

Och att ligga i hans famn känns inte tryggt längre. Jag passar inte där. Hans pussar kan inte lugna ner mig längre. Så många saker som jag vill ha sagt men som inte kommer bli sagda på ett tag för att han inte lyssnar.
Han märker inte hur jag känner. Till och med personer som jag aldrig har träffat innan har kunnat se att jag inte har mått bra, de har kommit fram till mig och kramat mig i hopp om att det gör mig glad.

Så jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hur jag ska fixa det här så jag kan må bra. Jag vill inte förlora honom men samtidigt drar det här förhållandet ner mig till botten. Det kanske är dags för mig att komma upp till ytan och andas