En novell..(Skriven i nian!)

Att ligga där i hans famn är så underbart. Det är det bästa jag vet. Det är i hans famn jag hör hemma. Att hålla hans hand är något som får min värld att snurra, som gör mig alldeles yr och varm.
Jag vet att han känner likadant. Eller jag hoppas det. Hans ögon. Jag kan se dem härifrån. Perfekta med en blå nyans men också gröna. Hans perfekta läppar bär ett leende, det leendet som får mig att smälta. Han vänder sitt huvud mot mig och ger min panna en mjuk puss.
- Så, vad vill du göra nu älskling? Jag får gåshud och ryser när jag hör hans sammetslena röst.
- Ligga här, för alltid. Jag tittar på han med ett leende, försöker le som han. Vilket är helt omöjligt!
- Sebbe! Vi måste hem och fira ju! Du är äntligen 18 år och får göra vad du vill. Han blinkar lite flörtigt mot mig. Jag ler ännu större. Vill ändå inte lämna detta ögonblick.
Jag bor hos David. Har gjort det ett tag nu, ända sen dagen jag fyllde 16 år. Då blev jag utkastad ur huset av min så kallade farsa. Hans ord ekar fortfarande i mitt huvud. ”Jävla bög! Du förtjänar inget jävla liv!” Jag hade först funderat på att bo hos Amanda, min bästa vän. Men David hade frågat om jag ville bo hos honom när han fick höra detta. Jag sa ja på direkten. David och Amanda är kusin. Det märks. De är så lika varandra som det bara går. Och det var så jag träffade honom för 4 år sen. För 2 år sen, innan jag blev utkastad sa han tre små ord. Det var då det gick bättre för mig i skolan och jag vågade mer. Till exempel började jag spela fotboll igen. Jag var en av de bättre spelarna, är det fortfarande. Men det spelade ingen roll. Jag fick ändå höra ord som bögjävel varje dag. Och jag blev slagen. Nästan varje dag. Men det är det förflutna nu.
David började stryka mig över håret. Han vet att jag älskar det.
- David? Kan inte vi hyra en film? Jag sätter mig upp, bredvid honom.
- Visst. Ska vi se om Hyrhörnan har Paranormal Activity inne? Han böjer sig mot mig och ger mig en mjuk kyss, som jag såklart besvarar.
- Jaa, det kan vi väl göra. Vi reser på oss, båda halvklumpiga efter att ha suttit i flera timmar.
- Hoppas bara att det inte finns några äckliga fjortishelveten i centrum. David skrattar lite.
- Äsch, de är helt ofarliga! Han tar min hand och flätar ihop våra fingrar.

Det tar oss nästan en kvart att ens gå så långt att vi kan se centrum. Det är mycket folk där nere. Jag vill inte möta andra, inte idag. Men David är beslutsam, inget hindrar honom! Ju närmre centrum vi kommer, desto mer folk möter vi. Många bryr sig inte, andra skriker saker efter oss. Det finns också de som gör mig lycklig, som säger saker som ”Ååh, vilket gulligt par!”
Vi går in på Hyrhörnan. Det är en mysig lite hyrfilmsbutik. Många filmer, ännu mer godis och andra onyttigheter har denna butik. Den första filmen jag ser är såklart Paranormal Activity.
- David! Där är filmen. Jag tar den och går mot chipshyllan. David har redan plockat på sig en påse med vanliga lättsaltade och en dip. Coca-colan har han i handen. I kassan sitter Amanda, alltid lika söt. Hon brukar helgjobba här för att få in lite cash.
- Hej Sebbe! Kusin. Hon blinkar mot David.
- Ska det bli lite myspys hemma hos er nu? Alltid lika snäll.
- Såklart kusin! Vi ska mysa i soffan och hoppas på att vi inte för uppskrämda så vi inte kan sova. Han ler mot henne.
- Men det låter trevligt! Ha det bäst nu kusin, du också Sebbe! Hon ger mig en snabb kram innan hon tar nästa kund. David tar påsen med grejerna och sen min hand. Vi går ut i den friska luften och solvarma sommaren.
Det första vi hör är en kille, han skriker något. Flera gånger. ”Dö din jävla bög! Dö bögjävel!” Direkt efter kommer ett skott. Skottet träffar David i bröstet, ovanför hjärtat. Hans hand släpper min och sakta faller han mot asfalten. Blod har börjat samlas runt honom och jag faller ner på knä, bredvid honom i blodpölen. Det bildas snabbt en ring runt om oss med människor, några som ringer till 112. Jag tittar på David med tårblanka ögon.
- Snälla David! Dö inte! Snälla, stanna hos mig. Jag behöver dig, jag älskar dig ju! Snälla! Tårarna rinner, alla faller ner på David. Jag tar hans hand, känner hur den börjar kallna, ser hur hela han bleknar.
- Sebbe. Minns allt som vi är. Minns mig som den som älskar dig mest. Du vet att jag alltid har trott på dig, speciellt när ingen annan har gjort det. När du inte gjorde det. Jag älskar dig, du är den bästa i mitt liv, den finaste jag vet. Jag kommer alltid att vaka över dig, min älskade ros.
Ambulanspersonalen kom till mig och David. Resten händer så fort. De tar med sig David in i ambulansen. Amanda kommer ut från butiken och tar tag i mig. Jag vill följa med, men får inte. När jag ser ambulansen försvinna ser jag också mitt liv försvinna. Amanda kramar mig försiktigt, hennes axel blir alldeles blöt av mina tårar. Min blir blöt av hennes.
- Han kommer klara sig. Det vet jag. Han är stark.

En vecka efter är det Davids begravning. Jag ska gå. Men det kommer bli jobbigt för mig. Han var ju kärleken i mitt liv. Jag måste ta ett sista farväl. Han blev bara 22 år. Han stod för sina känslor och sket i alla andra. Han var den starkaste personen i mitt liv. Varje kväll tittar jag på min favoritbild av oss. En bild på vår 1-års dag. Hans leende gör så att jag ler med rinnande tårar. Det är då jag känner det. Det är då jag vet att han vakar över mig. Att han alltid kommer vara min ängel.