CharmigPotatis blogg



25 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: Igår 13:18

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Skona mig
16 november kl. 11:20
1 år som vegan
10 november kl. 18:09
Mood tracker
5 november kl. 12:16
#votehimout
4 november kl. 10:09
Tiden går fort när man har roligt
3 november kl. 11:04
Stava "fish" som "ghoti"
2 november kl. 15:50
Alla helgons dag/Halloween
1 november kl. 15:41
Rädda korallerna
29 oktober kl. 17:49
Treedom
26 oktober kl. 10:50
Veganska applåder
24 oktober kl. 21:21
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

Dokumentärsöndag

Gårdagens dokumentär: I am a Killer
Blev första avsnittet för säsong två pga upptäckte det försent.
Men men, ordningen på säsongerna spelar ingen roll.

Sjukaste jag varit med om...
En kvinna berättar att hon stryper sin pojkvän till döds av barmhärtighet (han ville dö) och föräldrarna till sonen förlåter hans mördare och har kontinuerlig kontakt med henne, säger att de älskar henne.

1. Om han ville dö - det finns så många sätt att avsluta sitt liv på som inte innefattar att någon annan ska bli involverad i själva dödandet. Varför skulle man be sin partner om det? Det känns inte sjysst att utsätta någon för det.

2. Hon själv borde inte ens ha gjort det? Absolut att man inte vill att de man älskar ska lida och att döden faktiskt kan vara det bästa. Det betyder dock inte att man själv ska döda personen. Inte nog med att det är olagligt att mörda, det måste förstöra en själv så sinnes mycket.

3. Hur kan man som förälder hänga med mördaren??
Absolut att man på en nivå kan förlåta för att kunna gå vidare i livet, ingen mår bra av att hålla fast i sådant som hänt. Men att faktiskt ha en kontakt med henne och säga att man älskar henne? Nu var de dock väldigt troende och enligt Gud ska man förlåta...

4. Absolut att folk får tro på Gud och/eller andra ting men när det når den gräns att man slutar tänka självständigt och inte ha egna åsikter utan dyrkar hela ens livsstil åt denna Gud...är det verkligen hälsosamt?

Jag kanske är överdrivet kritisk men skulle någon mörda någon ur min familj skulle jag knappast sitta runt lägerelden och sjunga kumbaya med mördaren. Men det kanske bara är jag.


Oavsett skev situation så var det intressant och jag ser fram emot att se resterande avsnitt!
Att få gotta ner sig i verkliga fall och dessutom få höra från mördaren, wowwowwow.



Finns på Netflix


Logga in för att kommentera
Vepar 23 år

Hmm jo alltså alla har väl olik syn på det. Olika perspektiv så att säga. Det finns ju det du säger och det är väldigt fair point men sen får man ju tänka på att: Hon och Han kanske inte såg det som mord, dom kanske såg det som en ''räddning''. Dom kanske ansåg att det var något bra. Du har säkert sett dokumentär eller filmer där folk hellre dör än att bli torterade, det är ungefär på det sättet. Jag hade personligen aldrig kunnat ta ett oskyldigt liv utan att brytas ned helt men ja...T.ex. vissa i armén tar med sig cyanide, det är för att dom ska äta den pillen ifall dom blir fångar och börjar bli torterade(mest för att dom inte ska ge ut information om andra men men). Men ye sen att hänga med ens barns mördare är som du säger jävligt udda, till och med om någon dödade mitt barn för dens bästa eller liknande, jag hade väl varit tacksam men hade aldrig kunnat se på personen utan att tänka på det.

Sjukt intressant med dokumentär

CharmigPotatis 25 år

Jo, såklart. Finns absolut scenarion där man hellre dör än lider men det är också skillnad på scenario och scenario..
Som när folk blir torterade eller står inför en långsam och smärtsam död och någon dödar dem av barmhärtighet så de ska slippa sitt lidande. Det köper jag till 100%.

Men i hans fall ville ha dö pga deprimerad och att då lägga sin död hos någon annan känns inte så bra längre...För han har ändå möjligheten att göra det själv. Vilket låter väldigt brutalt och kallt från min sida men tänker ur eget perspektiv; jag skulle aldrig be någon göra en sådan sak. Inte ens den som älskar mig mest och inte vill se mig lida och därför skulle göra allt för mig. För då för jag mitt lidande över till den...

Men ja, att hänga ihop med mördaren känns som en ny nivå. För det lär ju vara svårt att inte tänka på vad personen gjort.

Dokumentärer är guld, kan gotta ner mig i dem riktigt ordentligt!