Dokumentärsöndag

Gårdagens dokumentär: I am a Killer
Blev första avsnittet för säsong två pga upptäckte det försent.
Men men, ordningen på säsongerna spelar ingen roll.

Sjukaste jag varit med om...
En kvinna berättar att hon stryper sin pojkvän till döds av barmhärtighet (han ville dö) och föräldrarna till sonen förlåter hans mördare och har kontinuerlig kontakt med henne, säger att de älskar henne.

1. Om han ville dö - det finns så många sätt att avsluta sitt liv på som inte innefattar att någon annan ska bli involverad i själva dödandet. Varför skulle man be sin partner om det? Det känns inte sjysst att utsätta någon för det.

2. Hon själv borde inte ens ha gjort det? Absolut att man inte vill att de man älskar ska lida och att döden faktiskt kan vara det bästa. Det betyder dock inte att man själv ska döda personen. Inte nog med att det är olagligt att mörda, det måste förstöra en själv så sinnes mycket.

3. Hur kan man som förälder hänga med mördaren??
Absolut att man på en nivå kan förlåta för att kunna gå vidare i livet, ingen mår bra av att hålla fast i sådant som hänt. Men att faktiskt ha en kontakt med henne och säga att man älskar henne? Nu var de dock väldigt troende och enligt Gud ska man förlåta...

4. Absolut att folk får tro på Gud och/eller andra ting men när det når den gräns att man slutar tänka självständigt och inte ha egna åsikter utan dyrkar hela ens livsstil åt denna Gud...är det verkligen hälsosamt?

Jag kanske är överdrivet kritisk men skulle någon mörda någon ur min familj skulle jag knappast sitta runt lägerelden och sjunga kumbaya med mördaren. Men det kanske bara är jag.


Oavsett skev situation så var det intressant och jag ser fram emot att se resterande avsnitt!
Att få gotta ner sig i verkliga fall och dessutom få höra från mördaren, wowwowwow.



Finns på Netflix