CharmigPotatis blogg



29 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: 16 april kl. 09:21

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Ett sista inlägg?
26 februari 2021 kl. 13:56
Ett stycke julafton
26 december 2020 kl. 13:45
God jul
24 december 2020 kl. 09:09
Such a team
16 december 2020 kl. 18:49
Dåtid. Framtid?
15 december 2020 kl. 10:31
Cw 6
4 december 2020 kl. 22:53
Skona mig
16 november 2020 kl. 11:20
1 år som vegan
10 november 2020 kl. 18:09
Mood tracker
5 november 2020 kl. 12:16
#votehimout
4 november 2020 kl. 10:09
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

Föreläsning om depression - cw

Var på en föreläsning på NärCon i lördags som handlade om att leva med depression.
Kände att jag ville gå på den då jag faktiskt levt lever? med depression. Och pojkvännen ville också gå då han vill få lära sej mer om det. Igenkänningsfaktorn var enorm. Mycket prat om ångest, panikattacker, känslan av hopplöshet/likgiltighet, självskadebeteende, självmordstankar och allt gottigt som sådant innebär. Satt med tårar i ögonen mer eller mindre konstant.

Några saker jag tar med mej från föreläsningen:

1. Bara att försöka är en vinst i sej
Lyckades du inte riktigt hela vägen som du ville? Det är okej, för du försökte i alla fall och det är så otroligt bra!

2. Säg tack istället för förlåt
Sluta ursäkta ditt mående hela tiden och nedvärdera dej själv, tacka istället personen/personerna att de finns där för dej. Det gör så himla mycket både för en själv men även den/dem som hjälper dej.
Av egen erfarenhet vet jag att det är ganska frustrerande att höra konstanta "förlåt" från den man vill hjälpa och höra hur denne nedvärderar sej själv, det får en att känna att det man gör inte hjälper, man känner sej ganska handlingshandikappad. Och då jag själv lever med psykisk ohälsa orkar jag inte riktigt alltid facea det. Ett tack får båda parter att känna sej lite bättre.
~ Jag har börjat försöka säga tack istället och jag kan meddela att det känns väldigt mycket bättre.

En sak som jag tycker var så himla fint var när föreläsaren tog upp en bild på telefonnummer till olika hjälplinjer och bad alla att fota den. För det kanske satt folk där som ville få fota men inte vågade för man kanske inte ville visa att man ville ha/behöver numren så då fotade alla bilden oavsett. Det var otroligt smart gjort, stor eloge för det!

Tänker att jag faktiskt delar med mej av de nummer (+hemsidor) här för det är så viktigt:

Bris (för dej under 18) - 116 111
Jourhavande medmänniska - 08-702 16 80
Jourhavande präst - nås via 112
Mind Självmordslinjen - chatt via mind.se eller 901 01


Var snälla mot er själva, ni är inte ensamma


Logga in för att kommentera