Det "jämställda" Sverige

En kille i min ålder kom fram till mej nu ikväll ute på stan när jag var på väg hem och frågade om pengar till mat.
Men jag har aldrig kontanter på mej...men gjorde istället som så att vi gick till pressbyrån där jag köpte en baguette till honom och tog ut lite pengar som han fick. Lyckan i hans ögon~

För mej är det så självklart att hjälpa de som behöver det, de som har det svårt, men han berättade att många han frågat varit ignoranta och/eller fördomsfulla. Och det är klart att det finns fördomar men betyder det att folk ska behöva gå runt utan mat och hem?

Han frågade om en kram och jag fick veta hans namn.
Han blev så genuint glad och kunde inte tacka nog. Det märktes hur stort detta var för honom, hur mycket det betyder, och det förstår jag, När det är så många som vänder blicken åt andra hållet och låtsas som ingenting...Jag hoppas att han klarar sej en stund nu.
Det borde inte få vara såhär.