Socialt utmattad

Åkte till mitt gamla jobb (en grundskola) tidigare idag för att hälsa på före detta kollegor och elever. Hann knappt in i klassrummet innan jag hade 20 elever över mej som alla ville få kramas samtidigt <3
Fick väl en sisådär en triljon frågor varav hälften av dem handlade om när jag kommer tillbaka. Och deras blickar när jag förklarade att jag inte gör det, att jag inte kommer börja jobba där igen...Insåg inte hur mycket de faktiskt hade saknat mej där borta. Det var fint, att få känna sej saknad och behövd.

Nu är jag helt utmärglad dock.
Att åka tillbaka dit gjorde mej påmind om den extrema ångest jag hade sista månaderna som jag jobbade där. Det var knappt att jag tog mej igenom sista tiden rent utav. Det må vara en bra skola med bra folk, men jag vill aldrig mer behöva jobba där. Var bara där i 2 timmar idag och kan inte för mitt liv förstå hur jag orkade 40 timmar i veckan förut?? Orkade och orkade - mer tvingade mej själv så jag skulle få lön.


Nu ska den här ångestbollen bädda ner sej och låtsas som att jag inte existerar i nån timme, innan det är dags för hemfärd till Örebro.