Söndag

Idag har jag haft en sådan fantastiskt ångest att jag suttit med tårar i ögonen på tåget och jag trodde för en stund att jag skulle kräkas.

Förvarnade min rumskompis om detta innan jag kom hem, och han har verkligen tagit hand om mej hela kvällen. Han hade planerat in en middag med våra vänner, vilket jag fann jobbigt först, men som visade sej vara ganska behövligt. Han lagade all mat, bakade kladdkaka och diskade allt efteråt. Jag behövde inte göra något, mer än att njuta av god mat, god fika och gott sällskap.

När vännerna gått hem sa han "du känns lite sällskapssjuk, du får sitta här inne om du vill" (i hans rum, han satt och spelade). Så jag tog med min manga in till honom och han tände ljus åt mej där jag satt.

Han har kollat av hela kvällen hur jag mår och om han kan göra något för mej.
Han är en sån otroligt fin vän.


Ångesten är fortfarande ganska påtaglig, men det är okej.
Den kommer försvinna. Jag kan slappna av nu och bara få vara.