Livet går framåt

Tredje dagen jag känner mej genuint glad och lugn inför livet. Verkar som medicinen har börjat hjälpa.
Inte haft 3 bra dagar på rad på över 7 år. Är nästan i ett smärre chocktillstånd, inte van att må såhär bra...

Ska strosa iväg till Myrornas nu och spana lite innan det är dags att åka hemåt från Örebro.
Hem och flyttpacka det sista innan det är dags att återvända hit på lördag och faktiskt flytta in.

Innan jag började äta medicin mot min ångest hade fabulöst mycket ångest inför att flytta till en ny stad och börja plugga. Men nu känns det ganska okej, om något är jag snarare ganska förväntansfull. Mitt 16-åriga jag som var konstant nyfiken och ville göra nya saker (innan jag gick in i en depression) börjar komma tillbaka. Jag har saknat henne.
Jag är så glad över att jag tog steget att be om hjälp, och att jag fick det. Vet inte om detta hade gått annars.

Och så det faktum att jag har världens finaste TheOccultist, min bästa vän jag flyttar in hos och min nyfunna crush som stöttar mej tonvis. Jag känner en inre ro trots ett nytt, stort steg i livet.