Tw självskada

Idag är första dagen med min medicin. Fick Citalopram utskrivet igår - mot panikångest.
Så mer mitt liv ut just nu. Men jag hoppas att det kan bli bra med denna, även om jag förväntar mej att hamna i en dipp innan kroppen vant sej.

Utöver det var jobbet en jobbig upplevelse idag.
Har börjat en ny elev på skolan och hon har en hel del skit bakom sej vilket har gjort att hon utvecklat ett självskadebeteende där hon river sönder sej själv. Alla vi lärare är medvetna om detta och gör det vi kan för hjälpa henne.
Idag kom hon fram till mej och sa att "jag fick en känsla..en tanke..så jag började klia mej själv", lyfter tröjan och visar mej sin blodiga arm. Hon ville inte att någon av de andra barnen skulle se så hon smög fram till mej. Jag plåstrade om henne och sa att jag förstår, och att nästa gång hon får den känslan och tanken så kan hon försöka komma till mej och berätta det, istället för att "klia". Vilket hon gick med på.

Hon är bara 6 år gammal. Förstå vad mycket hon bär på.
Då jag själv har självskadat så har jag full förståelse för henne, och jag ska göra allt jag kan för henne. Jag ska försöka hitta något hon kan lägga fokus på när den känslan/tanken kommer krypandes. Jag hade mina knep för att komma ur min självskada, kanske att jag kan hitta något till henne.

Jag känner mej väldigt ärad över att hon kom till just mej, av alla vi lärare som fanns där.
Hon verkar känna sej trygg med mej, och det är exakt det jag vill att hon ska känna.
Hon behöver trygghet.