Att behöva lämna något bra

Blev bombad med kramar idag när jag kom till jobbet. Kommit tidigt hela veckan men idag kom jag in senare så barnen hade visst hunnit bygga upp en redig saknad till mej. Gosisar. Är min sista jobbvecka på just den skola nästa vecka...Kommer sakna alla så innerligt. Känns jobbigt att lämna dem faktiskt. Absolut att barnen är skitjobbiga mellan varven (det liksom ingår) men efter 1,5 år ihop har man bondat ganska rejält med dem ändå.

När vi gick iväg till sommarkul var det en elev som hade både sin mamma och sin syster med sej men han gick med mej istället för dem. Han berättade om allt han önskar sej i födelsedagspresent då han fyller år snart - några dagar efter mej bara kom vi fram till. How cute.

Pratade lite med hans mamma sen och berättade att jag inte kommer jobba kvar i höst då jag ska flytta. Jag har varit i hennes sons klass hela den här terminen i princip och hon sa att han kommer bli helt förkrossad när han får veta det </3

Jag är så taggad på att få börja ett nytt kapitel i mitt liv men alltså...det gör så ont i mej att behöva lämna alla eleverna.
Varit så trött på detta jobb senaste tiden då det varit så mycket men i grund och botten så älskar jag att få vara med alla barnen. Det är så häftigt att kunna lära dem saker, se hur de sakta förstår och börjar kunna klara av det själv.
Tar emot som satan att behöva sluta, kommer att gråta floder min sista jobbdag...